154 Det förhållandet att betydelsen ’egendom’ saknats i fornhögtyskan har gissningsvis i den traditionella uppfattningen ansetts sombetydelsefullt och kanske avgörande för bedömningen av ordets ursprungliga betydelse i de germanska språken. Jag uppfattar dock det faktumatt den här framlagda undersökningen har visat att betydelsen ’egendom’ måste ha varit en ursprunglig nordisk, en urnordisk betydelse, sammanhållet med beläggen i gotiskan, fornengelskan, fornfrisiskan och fornsaxiskan somett bevis för att denna betydelse också förelåg i urgermanskan. Detta blir därmed ett stöd även för den av Benveniste framlagda etymologien (jfr Ruthström1983). Benvenistes uppfattning förefaller emellertid ha haft svårt att vinna gehör hos redaktionerna för etymologiska ordböcker. Lehmann (Lehmann 1986, s. 103) säger: »Decision difficult; yet Benveniste overstates arguments for his position, as when citing meanings for Ol/e. By his view, PIEpeku is isolated, with no connection to PIEpek-». Kluge, somtidigare enbart refererat den traditionella uppfattningen, avvisar fortfarande Benvenistes uppfattning men ger nu större utrymme åt denna (Kluge 1995). Jfr även Mayrhofer (Mayrhofer 1996, s. 108-110). Pfeifer (Pfeifer1989 Bd 1, s. 1910) sträcker sig inte ens till ett omnämnande. Bjorvand & Lindeman refererar utförligare Benvenistes uppfattning och kommenterar även det arbete om indoeuropeisk taxonomi för rikedom som komparatisten Calvert Watkins med utgångspunkt från Benvenistes analyser gjort över hettitiska inskrifter (Watkins 1979, s. 275 f.) men bedömer detta som icke övertygande. Intill dess att motsatsen är bevisad menar Bjorvand & Lindeman att man bör hålla sig till den traditionella uppfattningen, som i betydelsen »rikedom» (i t.ex. got. faihu, fvn. gangandi fé) ser ett yngre drag (Bjor\'and &Lindeman 2000, s. 211). Denna uppfattning går alldeles tydligt tillbaka på Lehmanns ovan citerade kommentar, där denne hävdar att Benveniste med sina exempel från fornisländskan pressar argumenten för sin tes över deras verkliga värde. Som har framgått av den ovan nämnda centrala funktion som fvn. fé har visat sig ha som lagspråkets grundterm för EGENDOM I ALLMÄNHET, saknar denna invändning helt fog. Tvärtomär just förhållandena i det fornnordiska lagspråket ett stöd för Benvenistes uppfattning. Den enligt hans uppfattning ingående semantiska komponenten {possession) mohiliére behöver knappast representera något mer än en kvardröjande, självklar konnotation från ett kulturellt stadiumföre övergången till åkerbruk och etablerande av äganderätt till mark. Det återstående argument somanförts mot Benveniste - att hans etymologi i motsats till den hävdvunna inte kan återföras på någon känd ieur. rot - förefaller mig då väga lätt.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=