152 heterna. Å ena sidan visar de successiva utbytena av de ursprungliga termerna fé/fce och land mot nya termer, att utvecklingen gått från en ursprunglig samnordisk enhet mot en regional splittring. A andra sidan visar den nordiska receptionen av den romerskrättsliga begreppsstrukturen MOBIL EGENDOM )( IMMOBIL EGENDOMendast på ett utbyte av en enhetlig nordisk struktur - den ursprungliga - mot en annan, ny, likaledes enhetlig nordisk struktur. Den därpå följande medeltida terminologiska utvecklingen- där /ö5-uttrycken slog helt igenom som termer för MOBIL EGENDOMoch jgrd/iorp befäste sin ställning somtermför MOBIL EGENDOM- utgjorde sedan ett återvändande mot en enhetlig nordisk terminologi. Det somkännetecknar den utgående vikingatidens och den begynnande medeltidens terminologiska (och begreppsliga) utveckling på det här aktuella området tycks bättre kunna uttryckas så att en ursprunglig, enhetlig, nordisk begrepps- och termstruktur i lagspråket genom den kristna kyrkans etablering ställdes inför en utmaning från ett kulturellt övermäktigt begreppssystem. Den nya begreppsstrukturen recipierades som ett resultat av detta, men den tillhörande latinska terminologin lånades aldrig in i lagspråket. I stället reagerade man genom att dels, med hjälp av semantiska adaptationer, utnyttja en egen, redan befintlig terminologi (land, lauss eyrir, bof^), dels, med hjälp av terminologiska funktionslån efter latinsk förebild {koster, munir, pL, efter lat res, sg. och pl., iorp efter lat. terra och eghn efter lat. possessio) skapa en ny inhemsk terminologi. En fråga som i princip faller utanför ramen för detta arbete är hur mycket ljus detta kan kasta över förhållandena i sam- eller urgermansk tid. Vad som hittills kommit framtycks ändå klart tyda på att den ursprungliga nordiska begrepps- och termstrukturen land—fte har haft en sam- eller urgermansk motsvårighet (jfr Ruthström 1983).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=