151 ten från kanonisk rätt. Detta inträffade långt före tillkomsten av Decretum Gratiani (från omkr. 1140). Föga är annars känt omförhållandet mellan förgratiansk kanonisk rätt och den inhemska nordiska (jfr Fenger 1977, s. 110). Giftorättens terminologiska kronologi Avsnittet omgiftorättens terminologiska kronologi var från början tänkt som ett rent åskådningsexempel för att visa hur en relativ termkronologi kunde utnyttjas för rättshistoriskt ändamål. Det kom emellertid att svälla utöver sin ramoch redovisas därför somexkurs (se Exkurs 2). Giftorättens äldsta terminologi i de viktigaste svenska landskapslagarna har där granskats, och ett uppslag till nytolkning av den äldsta terminologin har givits. Resultatet är att den ursprungliga fornsvenska terminologin för giftorättens föremål var angivande av viss andel i det gemensamma boet {tver lytir resp. pripiunger i ho), och att övergången till användning av termen lösörar, lösöre sannolikt bör tolkas som en av ättesamhällets företrädare genomförd anpassning till kyrkans krav på full, individuell gåvo- och testationsfrihet. I samband med den i exkursen gjorda analysen av Upplandslagens giftorättsformel har slutligen framkommit, att Fiälsingelagens mot denna svarande formel sannolikt inte är hämtad från Upplandslagen utan återgår på en icke bevarad folklandslag, troligen Tiundalandslagen. 3. Avslutande reflexioner I sitt arbete Altnordische Rechtswörter refererar Klaus von See somen allmän uppfattning att den i de bevarade nordiska regionallagarna rådande terminologiska splittringen skulle vara resultatet av en upplösning av ett gammalt samgermanskt nära sammanhang (a.a., s. 11 med där anförd litteratur). Han ställer sig för egen del frågan huruvida det [i de nordiska regionallagarna] rådande tillståndet i lagspråket var ett steg på vägen från en ursprungligare regional splittring mot en starkare enhetlighet, eller tvärtomfrån en ursprungligare enhet till en upplösning i nationella rättsspråk. Han avstår dock från att själv ge något generellt svar med motiveringen att den ifrågavarande tidsperioden är alltför kort för att medge detta (a.a., s. 14). Argumentet att den tidsperiod som regionallagarna täcker skulle vara för kort för en bedömning av den terminologiskautvecklingen håller uppenbarligen inte för denna undersöknings vidkommande. Den kombination av onomasiologisk och språkgeografisk metod somhär har använts har kunnat ge en sannolik bild av huvuddragen av det terminologiska och begreppsliga händelseförloppet från samnordisk tid till tidig medeltid. De vunna resultaten har därutöver visat att utvecklingen av terminologin för egendominte låter sig beskrivas somett enkelt val mellan de av v. See angivna två motsatta utvecklingsmöjlig-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=