145 funktionslån efter lat. terra i samma användning, så förefaller det inte realistiskt att tänka sig en tidigare tidpunkt för detta lån än förra delen av 900-talet. Även omkristen missionsverksamhet påbörjades i Hedeby redan år 829, så var det inte förrän ordnade förhållanden införts i Danmark under Harald Blåtand (ca 940-985), som verkligt goda förutsättningar anses ha infunnit sig för den kristna kyrkan att etablera sig. Detta skulle i sin tur vara förutsättningen för hypotesen omfunktionslån. Den tidsmarginal somdå skulle ha stått till förfogande för iorp att på vanligt sätt sprida sig till hela Norge skulle med detta resonemang ändå inte bli större än kanske ca 100 år. Man kunde då fråga sig om endera av resonemangets förutsättningar skulle vara felaktig, antingen tanken på språkgeografisk spridning eller hypotesen om ett funktionslån efter lat. terra. Kanske finns det dock en enkel lösning på ovannämnda problem. Harald Blåtand hävdade i runinskriften Jelling 2 att han vunnit hela Danmark och Norge åt sig och gjort danerna kristna. Det är också oomstritt att danerna under Harald blev en starkt expansiv politisk och militär kraft i Norden. Samtidigt gjorde Harald sig till banerförare för den kristna kyrkan. Omnu uppkomsten av den nya termen iorp verkligen var ett funktionslån somett resultat av kungliga eller andra donationer av mark till kyrkan, så borde den nya termen snabbt ha kunnat få fäste. Kopplingen till kungamakten och danernas expansion norrut borde då ha starkt främjat en spridning via Halland och Bohuslän till Viken och vidare norrut. En på detta sätt av militärpolitiska och kyrkopolitiska faktorer främjad spridning upp genom hela Norge borde ha kunnat komma till stånd inomen betydligt kortare tidsperiod än vad som annars skulle ha krävts. 4. Varför blev eghn immobilterm? Frågan varför eghn blev immobilterm och inte - liksom Äe och koster efter att som överordnad term ha trängts ut av en ny term- utvecklades till mobilbeteckning har redan ställts i II.2.4.5. I de danska lagarna är eghn genomgående överordnad termeller mobilbeteckning med undantag för ett enda belägg - i VSjLAO -, där ordet även används som immobilbeteckning. Detta skall då ställas mot det faktumatt ordet är massivt - och enbart - belagt somimmobiltermi ÖgL, och att det förefaller ha spritt sig i denna användning till de övriga svenska fastlandslagarna och möjligen vidare till de norska lagarna. För att finna ett svar på denna fråga måste man, somjag ser det, försöka formulera de allmänna förutsättningar som kan vara relevanta för att en viss beteckning, och inte en annan, blev använd när en given lag tecknades ned. Om man accepterar somförutsättning för tolkningenav Ostgötalagens terminologi att de vid lagens redigering i lagspråket gängse termerna användes och tolkar
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=