144 3. Hur påverkas den språkgeografiska analysen? En fråga för sig - och naturligtvis den första man bör ställa sig — är hur den här tänkta processen av funktionslån i fyra etapper rättast bör uppfattas. Var det vid varje ny termfråga omett enda - och då förslagsvis danskt - funktionslån, vilket sedan på språkgeografiskt sätt spreds till resten av Norden? Var det kanske i stället fråga om ett flertal funktionslån - kanske ett i varje politiskt (och kyrkligt) maktcentrumi Norden, alltså Skåne, Själland - Östergötland - Uppland - Viken - Västlandet - Tröndelag, där varje maktcentrum sedan utövade ett språkligt terminologiskt tryck på sitt omland? Omde nya termernas uppdykande skulle kunna restlöst förklaras som en fortlöpande serie av successiva funktionslån, så borde därmed materialets utseende snarast spegla kronologin hos och utbredningen av kyrkans ekonomiska konsolidering och ingenting annat. Jag vill inte påstå att jag kan åstadkomma ett helt säkert svar på denna fråga. Vad man kan göra är väl bara att konstatera följande. Det befintliga materialet förefaller klart medge tolkningen att en rent språkgeografisk spridning skett från Danmark norrut, utifrån antagandet att kyrkans språkliga inflytande - förutomi Västnorden - sannolikt allra tidigast manifesterade sig där. Om man inte vill acceptera denna tolkning, blir det svårt att förstå hur materialets utseende skulle kunna förenas med tanken att funktionslån uppstått lokalt och i takt med kyrkans lokala expansion. (Jag bortser i detta sammanhang från det förhållandet att det forndanska munir, pl., förefaller kunna vara resultat av ett separat funktionslån på Själland.) Om så hade varit fallet borde såvitt jag förstår i varje fall landha bytts ut mot jgrd ochfémot eign i Västnorden lika tidigt som i Danmark, något som alldeles uppenbart inte inträffade. När det sedan gäller utbytet av (f^e/fé eller koster eller) eghn/eign mot gops/göz, så tillkommer kanske möjligheten att den medellågtyska expansionen i handelssammanhang samverkat med latinet i dess roll somgivarspråk vid funktionslån. Gotland utgör ett särfall, som redan diskuterats under II.2.4.6. Ordningen koster — eghn, vilken tycks ha varit regel på fastlandet, kan inte ha varit någon annan än den motsatta - aign - kiistr - på Gotland. Det har i den diskussion somförts pekats på möjligheten att termerna nått ön från olika håll, aign från Östergötland genomanknytningen till Linköpingsstift, och kustr - först därefter - från svealandskapen genom skattskyldigheten till sveakonungen. Till detta bör man kanske då lägga den ytterligare möjligheten att Gotland — på grund av sin egenskap av ö - inte bör uppfattas somautomatisk del i det språkgeografiska mönstret, utan att termerna helt enkelt, genomsjälvständiga funktionslån, kommit in i forngutniskan i omvänd ordning. En konsekvens av teorin omfunktionslån som hittills inte berörts rör tidsperioden för utbytet av land mot jgrd/iorp i fastlandsrätten. Teorin begränsar denna period bakåt i tiden. Omdet faktiskt var så att forndanskt iorp är ett
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=