142 danske konungen Erik Erikssons brev på anslag till prebende för en kanik i Lund: »De bonis que nostri juris sunt... gratanter offeremus et lundensi ecclesie inpossessionemeternam... contradimus» 1135). Från samma tidsskede finns då även donationshandlingar skrivna på forndanska, där den överordnade termen är gofs (se det ovan under IV.2.1.2. anförda DD 1 Raskke 2 Bind, nr 152, från 1163). Även i detta fall finns en mot en forndansk term-gops - svarande medellågtysk term-gut, got, n., - med snarlikt utseende och identisk användning. Båda orden är substantiveringar av neutrumformen av respektive språks adjektiv motsvarande god. Det forndanska ordets formär dock genitiv, sg., och anses vara utlöst ur en partitiv användning i sådana uttryck som nakot eller mikit gops. Aven här står två ord med samma användning som grannar, men här gör ordens skiljaktiga formatt det blir omöjligt att tänka sig att det ena språket direkt lånat respektive ord i den aktuella betydelsen av det andra språket. Det framstår då enligt min mening i stället även här på motsvarande sätt som mycket rimligt att uppfatta ordens plötsligt uppkommande, dominerande användning i medellågtyskan och i forndanskan som två parallella fenomen utlösta av påverkan från lat. bona, pl., t.ex. i samband med översättning av överlåtelseurkunder. Det kan tilläggas att en direkt motsvarande användning finns belagd i fht. guot, n. ’Gut, Besitz; Sache’ (Schiitzeichel). Det mot detta svarande eng. goods har ersatt ett äldre good, sbst., vilket i sin tur anses vara ett översättningslån av lat. bona, n. pl., av bonus ’god’ (se Hoad 1986). 2.1.4. fdan. koster, sg. och pl. lat. res, sg. och pl. Det här antagna termutbytet skulle vara det allra första i den tänkta raden. Det är då helt följdriktigt att termen res finns med i den äldsta bevarade urkunden rörande donationer till kyrkan, nämligen påven Sergius II:s stadfästelse på vad som donerades till Ansgars ärkebiskopssäte år 846 (DD nr 4). Där bekräftar påven donationen in omnibus rebus, mobilibus vel immobilibus [i all egendom, rörlig eller orörlig]. Någon översättning till forndanska finns dock inte bevarad. Andreas Suneson återger emellertid annar kost i SkL 174 med res alia, pl. i Parafrasen 106, liksomannar kost (dvs. icke häst eller oxe) i SkL 144 med res non viva i Parafrasen 89. I de tre ovan diskuterade fallen av tänkt funktionslån har de forndanska novationerna dels utgjort klara kontinuitetsbrott i förhållande till den ursprungliga, nordiska terminologin, dels haft klara semantiska motsvarigheter i latinet. Det har därför förefallit ligga jämförelsevis nära till hands att i dessa fall uppställa en hypotes om funktionslån. I det nu upptagna fallet är saken inte lika enkel. Det kan ligga nära till hands att uppfatta det forndanska koster som en ellips av ett icke anträffat fdan. ''fakoster eller 'faarkoster i analogi med de be-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=