140 ordet iorp för att återge lat. terra} En möjlighet, menar jag, är att iorp i den kyrklige företrädarens mun bättre än land svarade mot terra i dess dubbla användning, dels sombeteckning för mark, jord somföremål för överlåtelse, dels som beteckning för jorden motsatt himmelen. Den senare, religiösa användningen måste ha varit ständigt aktuell för kyrkans företrädare. I det förkristna nordiska samhället förefaller iorp, men inte land, ha använts i motsvarande sammanhang. Man kan hänvisa till att redan Voluspä använderjgrd i motsats till upp-himinn (»iordfannz ceva néupphiminn» Vsp 3). På samma sätt används jgrd i det i Grågås bevarade edsformuläret för grid ’fri lejd’ »Nu heldr jgrd gridum upp, en himinn vardarfyrir ofan» (GrägK 114). Att himlen också förknippades med de förkristna gudarna framgår klart av benämningar som Qku-Pörr och fsv. asikkia ’åska’ (eg. ’Asens, dvs. Tors, åkande). Det borde därför, menar jag, ha legat nära till hands just för kyrkans företrädare att välja ordet iorp i stället för land. En omständighet som blir intressant i detta sammanhang är att någon motsvårighet till det här i Danmark förutsatta funktionslånet iorp inte tycks ha inträffat i Norge, trots att kristnandet anses ha varit tidigt även där. Somvi har sett kan termbytet land- iorp i Norge enklast förklaras som en rent språkgeografisk spridning söderifrån. Detta förhållande bör då sammanhållas med det faktumatt Norge kristnades västerifrån, från England, och att fornengelskan aldrig bytte ut land mot eorde (eng. earth) somimmobilterm. Förhållandet i fornengelskan leder dessutom vidare till följande reflexion. Om man inte vill acceptera att det krävs en specifik förklaring till utbytet land>iorp utan vill hävda att det borde ha legat lika nära till hands att som översättningsord till lat. terra använda iorp som att använda land, så bortser man från två förhållanden. Det ena är att en beteckning som, likt land, av alla tecken att döma genom konsekvent användning i lagspråket under lång tid uppnått en termliknande status inte kan förväntas bli utbytt av ren slump. Genom sin användning i den ursprungliga nordiska termstrukturen var den i princip predestinerad att bli den termi den nya recipierade romerskrättsliga struktur somnärmast motsvaradelandi den gamla. Ordet iorp, däremot, har ju kunnat visas vara en novation i denna användning som måste ha kommit till just vid den kristna kyrkans etablering i Danmark. Det andra förhållandet är att den ursprungliga samgermanska termen motsvarande land aldrig byttes ut mot ord motsvarande iorp i de övriga germanska fornspråken i samband med att den romerska rätten genom eller förutan den kristna kyrkans förmedling introducerades hos de folk som talade dessa språk. Endast i medellågtyskan, vid gränsen till det danska området, finns motsvarigheten till iorp belagd. Termbytet land>iorp förefaller därför under alla förhållanden kräva en specifik förklaring.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=