130 och med Västergötland tidsmässigt måste stå i samband med att landlängre söderut och österut inte längre var en gångbar termför MARKFÖRODLING/ BETE. (2.) Varför spreds då förverkandeformeln? Kan det tänkas att formelns spridning i Norge bör uppfattas somnågot mer än ett rent språkligt skeende? Jag börjar med att konstatera att tidsspannet 930slutet av 1000-talet är en del av den första fasen i riksenhetens framväxt i Norge. Även omdet anses klart att danska kungar under denna period framtill Knut den Stores död 1035 var den starkaste politiska faktorn i Norden och ofta utövade sin makt över större eller mindre del av Norge, i synnerhet Viken, så förefaller man bland historiker ändå godtaga sagornas uppgifter om en period av konsolidering under Håkon Adalstensfostre (den Gode, ca 935-961). Under denna period skulle sådana ingripande förändringar som ledungen (en sjömilitär försvarsorganisation byggd på värnplikt) och den nya lagtingsorganisationen (en avancerad representativ judiciell församling) ha införts. Håkon omnämns också i skaldediktningen som sträng mot tjuvar och våldsmän.^ Det är möjligt att just riksenhetens framväxt kan bidra till att förklara varför förv^erkandeformeln komatt spridas. En av kungens viktigaste uppgifter var otvivelaktigt att säkra sammanhållningen och freden inomriket. En konsekvens av rikets enande blev dock ett exekutivt underskott. Vid rikets enande utgjorde i princip varje småkungadöme (fylke) en judiciell enhet, en egen lagsaga. Det politiska enandet medförde ingalunda automatiskt någon judiciell integration. Varje fylke och sedermera lagting (judiciellt förbund av fylken) komatt utgöra ett självständigt judiciellt område, en lagsaga, inomdet norska riket. Detta innebar att en dråpare, som dömts fredlös i ett av Norges fylken resp. lagting, trots detta måste ha kunnat åtnjuta rättsskydd i de övriga fylkena resp. lagtingen i riket.** En sådan ordning måste ha framstått som otillfredsställande, i synnerhet i fråga om de allra grövsta brotten, dvs. bl.a. brott mot trygd och grid, just de brott som avsågs med den nyss omtalade förverkandeformeln. Trygd och grid var kittet i samhällsbyggnaden. Ett fungerande samhälle förutsätter ett fungerande konfliktlösningssystem. Den första förutsättningen för lösning av konflikter var att den skadevållande parten utan fara för sitt liv kunde ta sig till tinget eller till annan plats för förhandlingar. För detta krävdes att grid, pl. (fsv. grup), dvs. fri lejd gavs och respekterades. Den andra förutsättningen för konfliktlösningvar att en uppgörelse, vare sig den bestod i förlikning, i skiljedom eller i dompå tinget, respekterades, dvs. att den dräptes ^ Se Helle 1993, s. 10, 1995, s. 30 och Krag 1995, s. 96 tf. ** Motsvarande förhållanden gällde naturligtvis i Sverige och i Danmark efter rikenas enande, jfr Mever 1981.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=