123 telia a3ra aura s. 79 af öllumavrumsinum^eimsemharma s. 84 eta alia avra omaganns s. 142 giallda allar sculldir mej^an bans avrar vinnaz til s. 225 avromavlloms. 227 döma aura ^eimmonnomöllvmer ^höfdo land J>at s. 416 Dessutom firms totalt 22 bundna belägg fördelade på 3 olika sammansättningar eller fasta förbindelser somföljer: umaga cyrir 12 belägg lögeyrir lögaurar, pl. 8 » verdaurar, pl. 1 » 1 Man kan kanske tycka att allt inte övertygar som allitteration betraktat. Då måste man emellertid ta hänsyn till att den normala termen i sammanhanget är fé (jfr frekvensrelationen ovan), och att frekvensrelationen mellan den s.a.s. omärkta resp. märkta termen är sådan att varje belägg på eyrir/aurar förefaller representera ett avsiktligt avsteg från det normala. Detta kan ibland bli ytterst påfallande i sådana situationer där man i samma sats växlar från den ena termen till den andra, somi exemplet nedan: seal lata virda fe ^at sem omaga eyri oc sva hafa at öllo s. 67 Liknande fall (t.ex. FrostL 9:28) har redan diskuterats i 1.6.2. i samband med företeelsen ny tillbakasyftande beteckning. Att detta representerar en gemensamforngermansk tendens att fixera ett rättsligt begrepp med hjälp av allitteration har påpekats av Sonderegger (Sonderegger 1962-63, s. 266). 4.2.7. Sammanfattning I detta kapitel har jag sammanfattat de stora dragen i det förmedeltida (begrepps- och) termsystemet och givit en skiss över den totala strukturen (III.4.2.4.) Slutligen har jag hävdat att de under III.4.2.6. (1) och (2) redovisade omständigheterna, dvs. den starka förekomsten av eyrir/aurar i Grågås i förening med den påfallande kopplingen till stilistisk användning, utgör ett stöd för tanken dels att denna termingått i det förmedeltida terminologiska systemet, dels att termen väsentligen tjänat somett vid behov använt stilistiskt alternativ.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=