119 3.4.3.3. Odlings- och betesmark Arvejordens särskilda anknytning till ätten yttrade sig genom att ättens medlemmar, efter närhet i släktskap, hade rätt att dels genomförköp förvärva jord sombjöds ut av ättemedlem, dels lösa in redan såld ödal inom viss tidsfrist (jfr Robberstad 1981, sp. 497). Att denna typ av jord - alltså arvejord, ättejord - då uppfattades somfast i motsats till köpt jord, är inte märkligt. Genomättemedlemmarnas förköps- och återköpsrätt hade lagens regler skapat starka band mellan ätten och arvejorden. Det förefaller dessutomsomombegreppet ödal har varit förankrat i en kult av ättens förfader, som enligt sedvänjan skulle vara gravlagd i en gravhög, en s.k. ödalshaugr (se MHLL 6:16; jfr Olav Bo 1981, Sune Lindqvist 1981). Så skulle bl.a. - enligt en rettarbot från 1316 (NGL 3, s. 120) — vittne i mål om odalsrätt räkna upp ättleden til hangs ok til heidni. Även jortiens anknytning till ätten skulle i så fall ha en kultisk bakgrund. I motsats till arvejorden var den köpta jorden för det första inte på något sätt ännu knuten till köparens ätt. För det andra kunde den i värsta fall gå köparen ur händerna, omnämligen det lagstadgade uppbudsförfarandet gentemot säljarens ättemedlemmar på något sätt hade försummats i samband med försäljningen. 3.4,4. Sammanfattning I detta avsnitt har vi försökt underbygga hypotesen att /ös-terminologin och föreställningen omvad somvar »löst» resp. »fast» i tillvaron i det förmedeltida nordiska medvetandet gick tillbaka på en ursprunglig nordisk substruktur, i vilken boet, bolet och ätten och det därtill knutna var det fasta, medan det som inte var speciellt anknutet till dessa storheter var löst. En genomgång av det språkliga materialet har visat att /ös-uttrycken i ett litet antal belägg betecknar en snäv kategori egendom som ställs i motsats till vad sombetecknas sombufé, bii, bolf^e, bo. Den förstnämnda snäva kategorin är av sammanhanget att döma den till ett hemman lösast anknutna kategorin egendom(jfr bl.a. (1) och (3) under III.3.4.2.1.). En blick på den bakomliggande rättsliga strukturen har sedan visat att just de kategorier egendomsomspråkligt markerats somfasta eller knutna till boet, arvejorden - ödal — och ett hemmans besättning av hästar och nötkreatur - bnfé, bti - var omgärdade med särskilda rättsregler till skydd mot att vid överlåtelse hamna i orätta eller icke önskade händer. Den fysiskt flyttbara egendom som var bo-anknuten utgjordes av vad somvar frambragt på gården - hemaföt och hemagiort - i motsats till varor somköptes i bodar - torghköp. Indicier finns på att den speciella anknytningen för viss egendom till ätten och boet/bolet t.o.m. har haft en kultisk förankring i förfäderskult, resp. fruktbarhetskult. Hypotesen om en speciell, ursprunglig nordisk substruktur har sålunda kunnat ges stöd både i språkbruket och i den rättsliga strukturen.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=