118 Dikur swa:r{D ok oskapa|) klx’Jji ok alt i bo^om liggx’r ok J)a:t a torghe köpess vtxn bo|5£er sva sum i. Illir ennor |?y. skal ban haua tua:ggix manna: uittni ok tylpt^r ej). J)a:ss. at sva:ri£E at ban köpte torgbköpe ricttu ok ^y a:r ban eigb j^iuuazr at. {Svärd däckervis [dvs. i tiotal] och oskuret kläde och allt det som ligger i bodar och det som köpespå torg, utanför bod såväl som i, klandrar någon det, då skall han hava två mäns vittnesbörd och tolvmannaed, att svärja det, att han köpte det i rätt torgköp, och därför är han icke tjuv därtill.) ÄVgL PB 19:3 Det är alltså denna typ av egendom som enligt min mening bör avses med lausir aurar i FrostL 9: 30 och lösöre i UL E>gB 8: pr. Ordet örir, örar, pl., fn eyrir, aurar, pl., representerade normalt Värdeenhet, betalningsmedel’ - före myntpräglingens början i form av s.k. hacksilver och av varupersedlar - (jfr verbaurar, Vierpörar, pl. ’gångbara betalningsmedel’; jfr äv. kaupeyrir ’handelsvara, varupersedel’) {hu i Magnus Håkonssons Hirdskrå 53)). Bestämningen lausir, lösir, lös- behöver inte förstås som mer än en i en explicit motsatssituation tillagd, förstärkande markering av just frånvaron av anknutenhet till boet (jfr innebörden av den äldsta belagda användningen av aurar, pl. ’får som betalningsmedel’ i Forsaristningen). Även utan sådan särskilt gjord markering måste ju egendomens beskaffenhet av icke-anknutenhet ha varit helt klar för dåtidens människor. Man bör kanske då inte förvåna sig över att beläggen på lausir aurar, lösir örar, lösöre inte är fler i denna snäva användning. Som redan har diskuterats i III.3.3. ovan har sannolikt användningen av lauss som bestämning till aurar i själva verket från början en rent stilistisk förklaring. Till belysning av det ovan förda resonemanget kan anföras en flock ur Gutalagen. Till denna lag hade /ö5-uttrycken inte hunnit sprida sig. Den dominerande mobiltermen var här oyrar, pl. GL 53 lyder: (Det är ock överenskommet, att om man måste skjuta samman skatt till landets tar\%då skall man göra det efter marktal) befj afaign ocafoyrumocai afgarrum gersemum. (Både av jord och av lösöre, men ej av gjorda klenoder.) (Övers. enl. SLL.) Möjligen kan man här uppfattaaign ok oyrar somett pars-pro-toto-uttryck i analogi med land ok lauss eyrir, i vilket oyrar endast skulle representera MOBIL EGENDOM och där ordets egentliga, snävare betydelse kommer fram genom att det sätts i motsats till garrar gersemar. Detta senare uttryck motsvarar direkt vad som i OgL kallas giort gull ok silver och som där utgör sådan bo-anknuten egendom- hemagiort - somskulle säljas med mäklare, hemulsman (jfr III.3.4.3.2.).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=