114 (7.) Vmhouoö tind^ asr sua skipset, at huilkin man sum arruir acftir faöur sin alla^r modor, belt bo. ban skal gixrx bovod tindx a:ftir dridiu sard ... i^iruir man löska: parnninggaz. \>a. giseri bouod tindar. |?agba;r arr ban arruir. {Omhuvudtionde är så bestämt att den man som ärver helt bo efter sin fader eller moder, han skall betala huvudtionde efter den tredje sådden ... Ärver en man lösa penningar, då betale han huvudtionde så snart han ärver.) Biskop Brynjulfs Stadga 1281 I alla flockar utom(1.) ställs /ös-uttrycket i motsats till biifé, hu, bolfcC eller bo. I (2.), (3.) och i (7.) är det dessutom så att skillnaden mellan vad som betecknas med /ö5-uttrycket och vad sombetecknas med ^o-uttrycket är rättsligt distinktiv, dvs. det skall förfaras olika med egendomen beroende på omden är att hänföra till den ena eller den andra kategorin. 1(1.) anges den turordning efter vilken olika kategorier av egendomfår tas i anspråk vid utmätning. Den kategori som nämns först - lösörar - är den kategori som gäldenären uppenbarligen anses kunna avvara allra först. Den måste rimligen vara den som har den svagaste kopplingen till boet. Därefter nämns i tur och ordning gårdens besättning av djur, den bärgade skörden, huset, utjordarna och slutligen, den allra värdefullaste kategorin, bolet, dvs. arvejorden. Det är lätt att förstå att - av den mobila egendomen - djurbesättningen har den starkaste anknytningen till boet, och att - av odlings- och betesmarken - arvejorden har den starkaste anknytningen. De olika kategorier som sålunda räknas upp i tur och ordning representerar på detta sätt rättsligt relevanta distinktioner. Att boet, bolet ’gården, hemmanet’, måste ha varit en fast punkt i våra förfäders tillvaro framgår vidare av sådana ssgr som fsv. bofaster, fvn heimfastr, heimilisfastr. Personer som ägde eller brukade ett hemman uppfattades såsom fast knutna till detta- och därmed till det etablerade samhället (jfr fsv. bofaster, bolfaster ’bofast’; bönder ok bofasti m^n man’ VgL), medan andra personer uppfattades som icke rotade eller förankrade i samhället (jfr fsv. lös maper, ’obesutten man’ SLL HL KpB 7, SSGL 13, artikeln lös: 3) lösker, som ej har viss boningsplats. Jfr även fsv. stapfaster ’bofast’ ÖgL BB 34: pr och fvn stadfastr ’bosatt’ »aller varer landar er her eru stadfaster med oss» FrostL 7:11. UL JB 11,12 m.fl.; bokarl ’bofast 3.4.2.2. Odlings- och betesmark Odlings- och betesmark med särskild anknytning till ätten kallades i fn. ödal. I fsv. kallades den arftakin opoliorp (YVgL Add. 11:5 m.{\.),fast f^eperni ok alda opol (UL JB 1: pr o. BB 21:1) eller (i medeltida diplom; jfr SD 10:48 1371) ätleve. Att denna typ av jord - alltså är\’d jord, odalsjord - uppfattades som
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=