106 Kanske måste man rentav räkna med möjligheten att land som term för egendom på Island kan ha utvecklat en betydelse som innefattat även mark som var utnyttjad utan egentlig specialisering till jordbruk (jfr S^erheim 1999, s. 49 f. med där refererad litteratur). Detta skulle i så fall kunna ha sin bakgrund dels i de politiska förhållandena vid kolonisationen, dels i de speciellt karga förutsättningarna för jordbruk. 2.2.5. Landi ortnamn Land-n^imnen i Norge har tidigare i synnerhet utretts av Magnus Olsen (1926). I en helt ny specialundersökning har Sxrheim (1999) ägnat sig helt åt dessa namn. I detta senare arbete redovisas även nyregistrerade norska ortnamn som troligen är förlorade gårdsnamn (a.a. s. 9). Omvi i det här sammanhanget lämnar (de politiska) landskapsnamnen {Uppland {Upplgnd), Hadaland, Rogaland, Hordaland etc.) åt sidan, så finns det i Norge ca 2000 land-givdur. De avspeglar en stor expansion på det norska Sorlandet, som anses huvudsakligen ha ägt rumpå 400-600-talet (200-550, a.a. s. 346). En lång rad av gårdsnamnen berättar direkt omett stycke -landsom var föremål för brukande innan det blev till en gård. I dessa fall förefaller det mig klart att efterleden -land har haft den snäva betydelsen ’odlad el. odlingsbar jord, åker el. äng’, t.ex. Loland (Igduland), Tjemsland (Hjalmsland, hjalmr ’kornstack, höstack’), Lauvland, Rugland, Linland. Per Hovda (Hovda 1981, sp. 193—196) påpekar att det förefaller vara ett slags motsats mellan -vin och -landi ortnamn, på det sättet att i bygder där det finns många land-n^mn finns det få eller inga t;m-namn. Detta menar han, tyder på att de har haft ett betydelseinnehåll somlåg nära vartannat. Ordet vin anses i ortnamnssammanhang antingen höra samman med boskapsskötsel och bete (jfr got. winja ’gräsbete’, fht. Vi'inne ’gräsbete’) eller med jordbruk (jfr vn. vinna., f. ’arbete, åkerbruk’, jfr haust-, vår-vinna). Större delen av vin-nzmnen anses vara tillkomna under tidenfrån Kr. f. framtill c:a 400 (Hovda 1982, sp. 77— 84) och ligger således huvudsakligen i tiden före land-n^mncn. En stor grupp land-m.mn är dock knutna till en expansionsperiod med början ca 650 e. Kr., och namngivningen med -land förefaller ha fortsatt frammot 900-1000 (Sxrheim 1999, s. 346). Av de isländska /^mJ-namnen anses några gå tillbaka på åkernamn (Benediktsson 1981, sp. 196—197). Från Danmark finns -land belagt i några marknamn men så sent som från medeltiden (t.ex. Breth^eland, Hethxland., NylandochSkreedeland). Betydelsen antas här vara ’brukad jord’. Från Danelagen finns -land belagt i medeltida marknamn somt.ex. Bouneland (av vn. bann ’böna’), fueiteland (dvs. ''pveiteland vn. l)veit ’röjning’), Brotland (md. brot ’bruten mark, jord’) (Hald 1981, sp. 197—198). Även från Sverige, slutligen, finns -land belagt i bebyggelsenamn. Elementets betydelse är inte helt klar, men en mycket stor del av namnen anses dock
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=