97 mot bakgrunden av att handeln i Skandinavien började få en allt större betydelse redan under vikingatiden, men naturligtvis framför allt under 1100- och 1200-talen. Vi vet att det var under denna tid verkliga handelsstäder började växa fram. Det förefaller då symptomatiskt att en köpmålabalk saknas i Grågås. Som bekant fick Island inte någon stad förrän på 1700-talet. Grågås borde då också i detta hänseende bättre än de fastlandsskandinaviska lagarna kunna återspegla det äldsta nordiska tillståndet. Den som vill hävda att den här diskuterade terminologin och termstrukturen skulle vara en isländsk novation tar på sig uppgiften att förklara hur detta kan gå ihop med det sammantagna materialets utseende. Detta visar ju att fé och land var de äldsta beteckningarna även i det fastlandsskandinaviska materialet och att de trängdes ut senast just i Norge, närmast Island. Novationsanhängaren måste också förklara varför det i så fall inte finns någon somhelst rest av en annan, äldre termuppsättning kvar i Grågås, trots att inga uppgifter finns omatt det isländska samhället under fristatstiden - bortsett från kristnandet - skulle ha undergått någon omvälvning innefattande ett utifrån kommande inflytande. Tvärtomtyder alla tillgängliga uppgifter på att islänningarna från landnamet ända fram till det norska maktövertagandet levde sitt liv i samma banor somde från början gjort. Slutligen måste novationsanhängaren förklara varför det inte skulle finnas något samband mellan den i Grågås befintliga terminologin fé och land å ena sidan och motsvarande belagda beteckningar i de flesta andra germanska fornspråk inklusive gotiskan å den andra (jfr Ruthström 1983). Jag vill därför hävda att ingenting i mitt material motsäger tanken att Grågås, trots sitt moderna yttre, faktiskt representerar det äldsta nordiska terminologiska stadiet, och att allting i detta i stället styrker denna tanke. 1.5. En kontrasterande förmedeltida termstruktur? Vi har sett i det föregående att den rekonstruerade äldsta nordiska terminologin inte stöder föreställningen ombegreppskategorierna MOBIL och IMMOBIL EGENDOM. Dessa kategorier hör i sin genomförda formhemma i den romerskrättsliga doktrinen. De representerades i Corpus luris Canonici, den kristna kyrkans lag, av termerna res mobiles et immobiles. Termerna och begreppskategorierna hade av kyrkan övertagits från den romerska Corpus luris Civilis, från 500-talet (Digesta, dvs. Libri Pandectarum2,6). Utifrån vad somsagts ovan menar jag att man i denna situation måste ha rätt att göra två antaganden. Aena sidan måste man kunna med utgångspunkt i den rekonstruerade ursprungliga nordiska termstrukturen antaga att någon begreppsstruktur motsvarande den kanoniska och romerska rättens begreppsstruktur aldrig har funnits i den ursprungliga nordiska rätten. Ä andra sidan måste man kunna antaga att denna ursprungliga nordiska begreppsstruktur kan rekonstrueras med utgångspunkt i den rekonstruerade äldsta termstruk-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=