83 sveakonungens välde, och detta skulle ha skett medan gotlänningarna ännu levde i hedendom. Först därefter skulle Olav Haraldsson (den Helige) ha fört kristendomen till ön (Gutasagan kap. 2 och 3). Enligt samma källa skulle dock gutniska köpmän redan dessförinnan ha fört kristna präster till Gotland (Gutasagan kap. 4). De korrekta tidpunkterna för Gotlands politiska anknytning till sveariket, resp. kristendomens införande på ön samt Gotlands förening med Linköpings stift har varit omstridda (se den refererade vidlyftiga diskussionen i SSL 4, s. 304-306; s. 311-318). Väsentligt i detta sammanhang är endast att den politiska resp. den kyrkliga anknytningen till fastlandet enligt Gutasagan har skett genom skilda kanaler. Medan uppgifterna om den politiska anknytningen nämner sveakonungen och Uppsala, nämner uppgifterna omden kyrkliga anknytningen biskopen i Linköping och ärkestiftet i Lund. De ovan nämnda förhållandena tycks lämna utrymme för möjligheten att gutarna genom de ekonomiska mellanhavandena med kyrkan (donationer till kyrkobyggen, tionde etc.) och via kontakter med Linköpings stift och Lunds ärkestift först fått in eghn/aign som överordnad beteckning, men att de därefter genomde politiska mellanhavandena med sveakonungen (uppbörden av skatt) och genomden därigenom erhållna fria handeln med svealandskapen fått in koster/kustr som ny överordnad term. Ett sådant antagande skulle rimma med det förhållandet att koster uppenbarligen har levt kvar längst i svealandskapen (belagt som överordnad term ännu i UL och VmL), medan ordet vid dessa lagars nedtecknande redan sedan länge tycks ha varit utslaget av eghn i de danska lagarna och ÖgL. En kompletterande diskussion av aign somföreteelse i GL kommer att föras i kap IV.3. 2.5. Sammanfattning I detta avsnitt har först konstaterats att grovanalysens resultat enbart visar att termparet/^e och land var de ursprungliga termer med vilka medeltiden inleddes och att gops och iorp var det termpar med vilket medeltiden avslutades, men att övriga i medeltidslagarna förekommande »mellankommande» beteckningar måste sättas in i ett utvecklingssammanhang. I 11.2.4. har därefter gjorts en detaljanalys av dessa beteckningar. Det har i 11.2.4.4. med stöd av utvecklingen av som mobilbeteckning och av eghn från överordnad termtill immobilterm gjorts iakttagelsen att förekomst som subkategoribeteckning (och somsådan varande sekundär term) kunde ses sommöjligt indiciumpå tidigare funktion som överordnad (och då primär) term. Vid analysen av de särskilt språkgeografiskt intressanta »mellankommande» beteckningarna med hjälp av termutbytesteorin har därefter det för/^e och eghn iakttagna mönstret använts som princip, och mönsterordningen koster — eghn — gops - {munir') - gops — {p^nninger^ s. o. pl.) - gops lagts fast somden mest troliga för de överordnade
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=