82 När Norge i MHLLfick en landslag 1274-76 kom den att innehålla 9 belägg på eign mot 205 på/prd. Genomnorsk förmedling nådde termen också Island i Häkonarbök (1 belägg) och Jönsbök (6 belägg). I och med att Sverige i MELL omkr. 1350 fick sin landslag, upphörde eghn att i lagspråket vara gällande mobiltermsom simplex. Praktiskt taget bara en sammansättning, nämligen rubriken Eghnohalker för lagens jordabalk, återstod. I KrLL (från 1442) var även denna rubrik utbytt mot Jordhabalker. Det är mycket frestande att sätta den starka förekomsten av immobiltermen eghn i ÖgL och den nästan fullständiga avsaknaden av samma termi MELL i samband med förskjutningen av den politiska makten under denna tidsperiod från Östergötland till Uppland. Även det förhållandet att belägg helt saknas på eghn somöverordnad termi alla svealagar, men att ordet somimmobiltermär belagt i alla svealagar utom den längst bort från Östergötland gällande Hälsingelagen, skulle gå väl ihop med ett antagande att immobiltermen har spritts till svealagarna från Östergötland. Det är då helt följdriktigt att termen i svealagarna är klart bäst belagd i Södermannalagen, den närmast Östergötland gällande svealagen. Förekomsten av mobiltermen eghn framstår i detta ljus som en avspegling av den politiska kraftutvecklingen i Östergötland på 1200-talet. En fråga som helt har förbigåtts är vad orsaken kunde ha varit till att eghn komatt utvecklas till immobiltermi de svenska (och ev. även norska) lagarna, trots att ordet redan i två danska landskapslagar - VSjLyERoch ESjL -började utvecklas till mobilbeteckning. Detta bryter helt mot det mönster som vi har sett, först i fråga omfee och sedan i fråga omkoster, där utvecklingen i stället lett till användning sommobilbeteckning. Denna fråga kommer att diskuteras närmare i kap. IV.4. 2.4.6. Gutalagen - ett särfall Under förutsättning att teorin omtermutbytesmekanismen är riktig, så är GL ett ovedersägligt undantag från vad som tycks ha inträffat i det danska och svenska rättsspråket. Ordningen koster — eghn, vilken tycks ha varit regel där (jfr ovan 11.2.4.4.1. (2)), kan på Gotland inte ha varit någon annan än den motsatta, aign - kustr. Det finns ett enda kvardröjande belägg på aign som överordnad termi ssgn iorpaign. I övrigt är ordet nästan allenarådande somimmobilbeteckning (17 belägg). Detta måste då tolkas så att kustr - allenarådande överordnad termoch enbart belagd somsådan - har kommit in i forngutniskt lagspråk efter aign och trängt ut detta ord som överordnad term. Hur skall man då förklara detta förhållande? Jag tror att det är nödvändigt att sätta in ovanstående förhållande i det allmänna politiska och religiösa sammanhanget under den period det är fråga om. I dessa avseenden intog Gotland sombekant en särställning. Enligt den i Gutasagan bevarade gutniska traditionen underkastade gotlänningarna sig frivilligt
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=