79 Langobardernes Nationalitet» (1898; VII+153 s.; 8:o), i vilken han ansåg, »at der er et inderligt Slaegtskab imellemlangobardisk og nordisk Ret, ...» och »at skulde noget enkelt af de nordiske Rets Systemer udpeges, maatte det vnere det danske». Förklaringen var, att »Langobarderne vare selv Nordboer», och de hade enligt Saxo utvandrat från Danmark.Till följd av kritik från tyskt håll fortsatte Kjer med avhandlingen »Dansk og langobardisk Arveret. En Retshistorisk Undersogelse» (1901; [II]+116 s.; 8:o), i vilken han ytterligare försökte bevisa sin tes om »en inderlig Förbindelse imellem langobardisk og dansk Ret».!^^ Kjer fortsatte med sin rättsjämförande metod, som senare fick ett extremt uttryck i artikeln »Hammurabis Love og germansk Ret» (TfR 1910, s. 43-121). Medan Matzens rättshistoriska produktion uppstod å ämbetets vägnar, skrev även andra professorer mindre rättshistoriska arbeten. Nellemanns »iEgteskabsskilsmisse ved kongelig Bevilling. En retshistorisk Undersogelse» (1882; [II]+130 s.; 8:o) byggde enligt förordet på »hidtil utrykt og ubekjendt Kildestof» och behandlade ett av rättsvetenskapen föga beaktat ämne.^^^ Nellemann påpekade, att man först under senare tid fäst uppmärksamheten vid »at der til en Behandling af gjseldende Ret horer en historisk Undersogelse af det hidtil nysten ubekjendte Tidsrum fra Souverainitetens Indforelse og Kong Cristian d. 5tes Lovboger indtil den nyere retsvidenskabelige Literaturs Begyndelse». Alla rättshistoriker kan känna sympati för Nellemanns djupa suck över det »noget afskraekkende» med arkivstudier, »fordi det jevnlig krasver mange Timers Sogen og Leden at finde en enkelt lille Oplysning, som neppe fylder en Linie, ikke at tale om, at det, man soger, ofte slet ikke findes uagtet megen anvendt Umage». Förordet avslutades av ett varmt tack till Deuntzer för värdefulla upplysningar. Deuntzer skrev själv universitetsprogrammen »Henrik Stampe. Meddelelser om hans Liv og Virksomhed» (1891; 132 s.; 4:o) och »Hoiesteret i 1683» (1898; 69 s.; 4:o). I Stampes biografi tog Deuntzer bl.a. ställning till frågan om Struenseeprocessens juridiska hållbarhet, och han konstaterade, att Stampe inte kunde fritas för ansvar för de tvivelaktiga domarna. Även Niels Lassen behandlade nyare rättshistoria i den uppmärksammade artikeln »Den Struensee’ske Proces» (TfR1891, s. 219-313). Lassen förfäktade åsikten, att domeninteutgjordenågot justitiemord, vilket ledde till ett genmäle av den norske hoyesterettsassessorn 1. H. Thoresen (TfR 1892, s. 189-200; replik av Lassen, s. 446-459). Till nyare straffrättshistoria i vidsträckt bemärkelse hör också F. Stuckenbergs tvådelade undersökning »Faengselsvzesenet i Kjer, Edictus Rothari, s. 150 och 153. Mycket positiv recension i TfR 1900, s. 339-344 (A. 180 Taranger). Kjer, Arveret, s. 1. OmKjers författarskap, se närmare Dahl, s. 218 f. '*2 Recension i UfR1883, s. 1217-1224 (anon.). Recension i TfR 1892, s. 467—474 (Edv. Holm). 181 183
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=