77 danske Retshistorie» åren 1904-1908 (384 s.; 8:o), naturligtvis med förklaringen »Trykt som Manuskript». Trots att Jorgensen redan i den första upplagan ställde i utsikt en heltäckande framställning »i den angivne Raskkefolge» av rättskällorna, stats-, straff-, process- och privaträtten, somdessutom skulle innehålla »en kort Oversigt over nogle Hovedpunkter af den senere Udvikling» efter kom verket aldrig att omfatta mera än det, somredan ingick i den första upplagan, nämligen »Retskilderne» (s. 15—115) och »Statsretten» (s. 116-384) fram till Kongeloven och DL. MedanJorgensen senare komatt bli en banbrytare för den nya åsikten om landskapslagarnas olika skikt av olika ålder,'7‘* gav han ännu i inledningen till den första upplagan uttryck för tämligen traditionella åsikter (se III 5.). Tidens starka intresse för rättshistoria framgår också av att ämnet efter privaträtten var det mest populära för doktorsavhandlingar. VilhelmAdolf Secher, somhade studerat för Konrad Maurer i Miinchen och somframför allt komatt göra en insats somutgivare av rättshistoriska källor, doktorerade med avhandlingen »OmVitterlighed og Vidnebevis i den aeldre danske Proces. Retshistoriske Studier. I. OmVitterligheden» (1885; [IV]+232+[6] s.; 8:o); ett ofullbordat arbete, som också väckte skarp kritik.j förordet framhävde Secher Hertzbergs framställning av den gamla norska processen (nedan 3.10.2.) som sin »stadige, aldrig svigtende Tilflugt». Johannes Steenstrup, som med tiden helt gick över till historieforskningen, var jurist till utbildningen och doktorerade i den rättsvetenskapliga fakulteten med avhandlingen »Danelag» (1882; VII+405 s. inkl. reg. +1 karta; 8:o), som enligt det första titelbladet var del IV av författarens verk »Normannerne»; bokens innehåll är endast delvis rättshistoriskt. Overetssagforer Ludvig Holbergvar en av tidens mest betydande rättshistoriker i Norden, och i likhet med de flesta av sina samtida kolleger sysslade han med medeltida rätt. Holbergs doktorsavhandling hade titeln »Leges Waldemari Regis. Kong Valdemars Lov. Et Bidrag til Oplysning om Danmarks Statsret i det 13de Aarhundrede» (1886; [III]+310 s.; 8:o).'^^ I boken behandlade han den omtvistade frågan, vilken rätt man hade avsett med uttrycket »Leges Waldemari Regis», och förespråkade en ny tolkning, enligt vilken uttrycket avsåg den förordning, som man i allmänhet hade hänfört till kungarna Abel och Kristoffer 1. Holberg vidhöll och förtydligade sin åsikt både i »Dansk og fremmed Ret. Retshistoriske Afhandlinger» (1891; VI+216 s.; 8:o) och i »Konge og Danehof i det 13. og 14. Aarhundrede. 1. Kong Erik Clippings P. J. Jorgensen, s. 12. Se Tamm, Retsvidenskaben, s. 238 f. OmSechers källpublikationer och omkritiken av doktorsavhandlingen, se närmare Dahl, s. 220 f. Kort recension i TfR 1888, s. 193 f. (L. M. B. Aubert). Kort recension i TfR 1888, s. 194 f. (L. M. B. Aubert).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=