74 olagligt sätt. Dessa svarade Berlin i »Island gagnvart öärum rikjum fram a5 siåaskiptum» (Island och andra länder fram till reformationen, 1910; 168 s.; 8:o). 2.11. Romersk rätt och rättshistoria 2.11.1. Romersk rätt Efter ikraftträdandet av BGB 1.1.1900 förvandlades pandekträttslitteraturen till ’makulatur’, vilket fick följdverkningar även i Norden. Decennierna kring sekelskiftet mellan 1800- och 1900-talen är den sista period, då man i nordisk rättsvetenskap påstod, att studier i romersk rätt var av omedelbar nyttaför förståelsen av gällande inhemsk rätt. Aagesens och Jul. Lassens framställningar av romersk privaträtt var därför uppbyggda sommotsvarande framställningar av gällande rätt med föga utrymme för en redogörelse för den romerska rättens historiska utveckling. Evaldsen och Goos gav ut även Aagesens »Forelassninger over den romerske Privatret, I-II» (1882; XVII+673 och 440 s.; 8:o), somde hade utökat med ett av Aagesen år 1873 skrivet föredrag, vilket baserade sig på ett i UfRpublicerat tal vid universitetets reformationsfest år 1871.^64 Framställningens innehåll bestämdes av Aagesens syn på den romerska rättens betydelse för de moderna rättsordningarna. Han ställde sig kritisk till de romerska juristernas metod, men ansåg, att »den romerske Formuerets eget Indhold», »den handelsretlige jus gentium» hade givit den romerska rätten dess kulturhistoriskabetydelse (se närmare III 1.3.3.).*^5 Denna åsikt inverkade på tyngdpunkten i framställningen, som för övrigt efter inledningen följde det hugo-heiseska femdelade pandekträttssystemet. Privaträttens allmänna del (I, s. 86-377), sakrätten (I, s. 378-668) och obligationsrätten (II, s. 1-375) behandlades utförligt, medan familjerätten (II, s. 376-385) och arvsrätten (II, s. 386—435) fick nöja sig med korta översikter. Somen eftergift för förståelsen av jus gentiuminleddes arbetet av en kortfattad »Historisk Oversigt over den romerske Privatrets Kilder» (I, s. 1—85), trots att »de romerske Statsinstitutioners Historie» nog var »et interessant yEmne for Filologer og Historikere; men giver ikke noget sasrligt Bidrag til retsvidenskabelig Uddannelse». Liksom Aagesen kombinerade Jul. Lassen förmögenhetsrätten med forskningar i romersk rätt. Lassens romerskrättsliga debut var den lilla monografin 166 Berlin, Stilling, s. 2 ff. Se Tamm, Retsvidenskaben, s. 241 f. Aagesen, Romersk Privatret I, s. I not Aagesen, Romersk Privatret I, s. III ff. och XI ff.; se även Aagesen, UfR 1871, s. 1058 ff. och 1061 ff. Aagesen, Romersk Privatret I, s. XVIII; se även Aagesen, UfR1871, s. 1065. 166
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=