72 inleds av kortfattade översikter över ämnet. Efter det att undervisningen vid lagskolan hade börjat år 1908, utkomnågot enstaka arbete före år 1911; den för lagskolans/fakultetens behov skrivna litteraturen behandlas dock i sin helhet i del IV. Med tanke på att endast omkring tvåhundra islänningar genomtiderna fram till år 1910 hade avlagt juridisk ämbetsexamen, dansk examen medräknad, i Köpenhamn (se I 4.), är det förvånande, att det överhuvudtaget existerade någon juridisk litteratur på isländska. Under perioden publicerades i tidskifter och vetenskapliga samlingar några längre avhandlingar, som behandlade isländsk rätt och framför allt rättshistoria. Den tyske rättshistorikern Konrad Maurer, som hade specialiserat sig på norsk och isländsk rätt, publicerade år 1852 »Die Entstehung des isländischen Staats und seiner Verfassung», som komut i isländsk översättning »Upphaf alsherjarrikis ä Islandi og stjörnarskipunar J^ess» i Reykjavik år 1882, och ett par av hans kortare arbeten publicerades i isländska tidskrifter.'^8 Den till Danmark flyttade Vilhjälmur Finsen polemiserade mot Maurer i »Aarboger for nordisk Oldkyndighed og Historie, 1873» med en utförlig avhandling »Om de isländske Love i Fristatstiden. I Anledning af Prof. Konrad Maurers Artikel ’Graagaas’ i Allgemeine Encyclopädie der Wissenschaften und Kiinste» (även särtr.; 150 s.; 8:o). Han gav senare i »Videnskabernes Selskabs Skrifter» ut »Om den oprindelige Ordning af nogle af den isländske Fristats Institutioner» (1888; 177 s.; 4:o; se även III 5.2.).Päll Briem gav i »Timarit hins islenzka bökmentafélags», VI, 1885, s. 133-226) ut en längre artikel »Um Grågås». Den isländska juristkåren fick redan tidigt en matrikel, som i motsats till de flesta nordiska matriklarna tog upp samtliga jurister under tidernas lopp. Den första förteckningen, »Lögfrasöingatal», som var sammanställd av Magnus Stephensen (Magnusson), komut i ovan nämnda tidskrift (III, 1882, s. 207-285), den första boken »Lögfraeöingatal 1736-1910» publicerades år 1910 av Klemens Jönsson, som tidigare givit ut en liten skrift »Umfögetagjöröir» (Omfogdeförrättningar; 1903; [II] + 68 s.; 8:o). Påll Briemgjorde dock den största insatsen i periodens isländska rättsvetenskap genom att vara utgivare för »Lögfrasöingur. Timarit um löggjöf, löggjafarmål og jaööhagsfraeäi» (Juristen. Tidskrift för lagstiftning, lagstiftningsfrågor och nationalekonomi; femårgångar på sammanlagt över 800 s., 1897-1901) i Akureyri, där han var bosatt somamtmaöur. »Lögfrasöingur» var den första juridiska tidskriften på Island, och den fick en kortlivad efterföljare först på 1920-talet (del IV). Med tanke på den isländska juristkårens omfattning är det inte förvånande, att Påll Briemskrev största delen av tidskriftens artiklar själv. Det är snarare förvånande, att »Lögfra^öingur» också innehåller artiklar av Se närmare Fribjån Skarphédinsson, Timarit Lögfr:eöinga 1955, s. 207. Mycket positiv recension (»en af vor retshistoriske Literaturs ypperste Frembringelser») i TfR 1889, s. 464-470 (Axel Petersen); här: s. 469. 158 159
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=