61 raade», »De strafferetlige Normer», dvs. rättskälleläran, och »De videnskabelige Hjaslpemidler», varvid Goos betonade den danska straffrättens nära beröring med norsk och svensk rätt.^'^ I det första avsnittet analyserade Goos tidigare straffrättsteorier och förkastade den traditionella indelningen i absoluta och relativa teorier samt även »Foreningstheorierne», vilka enligt honom visserligen dög till »en Fremstilling af Theorierne i deres historiske Udvikling, men ikke, hvor det gjaslder deres Bedommelse efter almindelige Retsgrundsastninger». Goos ansåg »Retshaandhasvelsen» vara det gemensamma begrepp, till vilket alla straffteorier kunde återföras, och han stannade därför för en indelning av teorierna i »1) de, der udlede Straffen af den afvasrgende Retshaandhsvelses Principer, 2) de, der henfore den under den oprettende Retshaandhasvelse, og endelig 3) de, der i Straffen se den Retshaandhasvelse, hvorved Fordringen om Lydighed mot Samfundsmagten realiseres».'^^ Med förkastande av Hegels, Stahls och Bornemanns argument kom Goos till slutsatsen, att »Straffen er Optugtelse til Lydighed».- Goos gick senare i sin allmänna rättslära över till att inkludera också en vedergällningsprincip i straffets ändamål (se III 3.2.). Del II i serien hade även titelbladet »Den danske Strafferets almindelige Del. Forste Afsnit: Om Forbrydelsen» (1876; 476 s.; 8:o), medan fortsättningen med bl.a. frågorna om försök och delaktighet stannade enligt Dahl vid ett endast delvis tryckfärdigt manuskript.''^ I den utkomna delen utvecklade Goos parallellt med Bernhard Getz i Norge läran om den objektiva rättsstridigheten, och denna rättsstridighetslära fick stor anslutning i den nordiska litteraturen.'2° Goos’ straffrättsliga berömmelse vilade i synnerhet på delarna IV-VI, dvs. »Den danske Strafferets specielle Del, I» (1895; X+681 s.; 8;o), »II» (1895; VII-i-622 s.) och »III» (1896; VII4-416 s., varav s. 221-416 består av tillägg och olika register). Arbetet, somutkomi en förkortadupplaga år 1916, intog enligt Dahl »en enestaaende Plads i europasisk Retslitteratur».'^' Goos hade somett slags förarbete givit ut »Forelassninger over den danske Strafferets specielle Del» (1887; VI+917 s.; 8:o; ny uppl. 1891). I denna framställning och i den slutliga speciella delen använde han sitt rättssystem (III 1.2.2.) som grund för dispositionen, och delade in brotten i »Forbrydelser i det simple Samlivsforhold», »Forbrydelser i Familieforholdene», »Forbrydelser i det borgerlige Samfundsforhold» och »Forbrydelser i det politiske Samfundsforhold». SysteGoos, Indledning, s. 1 f. Goos, Indledning, s. 1 f. Se närmare Goos, Indledning, s. 47-64. Se även Dahl, s. 207; Tamm, Retsvidenskaben, s. 218. Recension i UfR1879, s. 305-318 Q. Deuntzer). •'9 Dahl, s. 206. Se Hagerup, TfR 1909, s. 297 ff.; Dahl, s. 205 och 207 f. Dahl, s. 208. Utförlig recension i UfR1897, s. 433—453 (H. Munch-Petersen). 120
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=