47 bekantat sig med »den yngre historiska skolan», pandekträttsdoktrinen med Jhering och Windscheid i spetsen, och hans intresse för begreppsbildning och deduktiva konstruktioner gör det också möjligt att beteckna honomsom en företrädare för den konstruktiva riktningen i Danmark, i den mån som det överhuvudtaget är adekvat att använda denna etikett på dansk rättsvetenskap. T.ex. Ernst Moller ansåg, att Aagesen följde »den abstrakt-konstruktive Metode», men han betonade också »den overvejende analytiske Karakter af Ågesens Arbejder» (se närmare III 0rsted fungerade dock för Aagesen somett korrektiv också mot ett för starkt beroende av den tyska romanistiska doktrinen. Betecknande är Aagesens inställning till reglerna omexstinktivt fång: »I Tyskland har man en tallos Skare af forskjelligeTeorier,... den ene mere vovelig end den anden; men dem behove vi slet ikke, og vi behove ikke yderligere at foroge deres Tal; thi 0rsted har ... allerede i Aarhundredets Begyndelse givet os den rette Lösning.» p| andra punkter, t.ex. beträffande rättssystematiken och dess grunder (se III 1.2.4.), var Goos och Aagesen av samma mening. Även Carl Torp gav för undervisningsbehov ut »Hovedpunkter af Formuerettens almindelige Del» (1890; 109 s.; 8:o; 3. Udg. 1900), åter med ursäkten »Trykt som Manuskript». Den lilla skriften behandlade »Formue. Formueret», Nasrmere Bestemmelse af de forskjellige Formuerettigheder», »Formuerettigheders Stiftelse» och »Formuerettigheders Indhold. Betingelser. Vilkaar». Torps bok var till både omfånget och metoden motsatsen till Aagesens digra framställning. Dahl har betecknat Torp som en »Personlighed af anden Stobning» än Jul. Lassen och - mera förvånande - Bentzon, och han har konstaterat, att Torp också saknade förståelse för Goos’ »konstruktive og metodiske Naturel». Torps metod var den »haandfaste Realisme» och argumenteringen ofta en hänvisning till »Sägens praktiske Kxrne», medan han saknade intresse för filosofi och historia och respekt för auktoriteter.^^ Också inledningen i Torps »Formueret» visar författarens behov att ifrågasätta hävdvunna sanningar (se III 1.1.3.). Aagesens romanistiska förmögenhetsrätt hade tydligen vunnit bifall inom fakulteten, eftersom sökandena av den ledigblivna professuren efter honom fick i uppdrag att somspecimen skriva en avhandling omsådana fömögenhetsrättsliga förhållanden, »der varken udspringe af en Retshandel eller Retsbrud, og som forsaavidt de medfore Ydelsesforpligtelser, i Systemerne sedvanlig Moller, Tinglysning, s. 572 ff. och 581. Aagesen, s. 6. Redan Hagerup talade, TfR 1894, s. 33 f., dels omatt Aagesen gjorde den nordiska rättsvetenskapen tillgänglig för impulser från samtidens europeiska, i synnerhet tyska forskning, dels omdennes självständighet i förhållande till den tyska romanismen. Dahl, s. 238 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=