41 mindelig Retslaere» var redan därför ingalunda endast en av examensreformen betingad komprimerad framställning av Goos’ rättslära. Trots att båda verken använder samma term, ’almindelig retslzere’ i rubriken, är det i själva verket fråga om två arbeten i helt olika genrer. Goos’ verk är en etisk rättslära, en rättsfilosofi, medan Bentzons bok är en översikt över rättens och rättsvetenskapens grundbegrepp, en den positiva, främst danska rättens teori. Bentzon hade redan tidigare konstaterat, att då man hade brukat uppfatta den allmänna rättsläran somläran omden ideella rätten, som en motsats till framställningen av den positiva rätten, så ansåg han själv, att den allmänna rättslärans uppgift »ikke bor vasre at gaa ud over positiv Ret, men derimod at behandle vor, eller tillige fremmed positiv Rets almindeligste Sporgsmaal». Den allmänna rättsläran kunde då naturligen behandla »Lasren omRetsnormerne og Retsforholdene ... Sporgsmaal somdemom Begreberne Ret, Retsforhold, Rettighed og Retspligt, omForholdet mellemRet og Moral, omde retsstiftende Kjendsgjerninger og de retlige Grundsastninger i Almindelighed samt omRetsvidenskabens System».32 I enlighed med detta program består Bentzons allmänna rättslära av avsnitten »den almindelige Retslasres Begreb og Opgave» (s. 1-28), somfrämst koncentrerade sig på »Det juridiske Studiums Formaal» och »Retslasrens Opgave som Studiefag», samt »de retlige Grundbestanddele» (s. 29176), som behandlade »Begreberne: Retsforhold, Rettighed og Retspligt» (s. 31-50), »De retlige Subjekter (Retsevne)» (s. 50-70), »Retten som Norm» (s. 70-82), »Retten som Tvang» (s. 82-86) och »De retsstiftende Kendsgerninger» med underavsnitten »Viljeerklasringerne (Retshandlen)» (s. 92—124) och »Det objektive Retsbrud» (s. 124-166). Även om Bentzon också politiskt ofta stod Goos fjärran, kritiserade han både i »Noter» och i »Almindelig Retslccre» Goos’ idealrätt på rent vetenskapliga grunder. Bentzon framhöll det uppenbara faktum, att både Bornemanns och Goos’ framställningar var »ret nxr beslaegtede med de mange ’Naturretter’ i vor egen tidligere og i fremmed Retsliteratur ...».33 Goos hade använt sin idealrätt till tre ändamål: 1. att skapa en rationell systematik, 2. att bilda rättsregler efter sakens natur, dvs. idealrätten, då andra rättskällor svek rättsutövaren, och 3. att kritisera gällande rätt »ved överalt at holde den ideale Retsorden op overfor den». Det var dock omöjligt att framställa »en ideal Retsorden, saaledes at Fremstillingen kan have nogen objektiv videnskabelig Gyldighed, kan vasre mere end Forfatterens personlige, subjektive Opfattelse af, i hvilken Retning Udviklingen ber gaa ...». Detta berodde helt enkelt på, »at der ingen videnskabelig holdbar Metode findes til at angive en saadan ideal Rets Indhold». Visserligen hade de flesta människor ofta varit eniga om vissa grundprinciper, men i samtiden fanns det mycket litet av sådana gemensamma överBentzon, s. 2. Se även Bentzon, Noter til Goos, s. 6. Bentzon, Retslaere, s. 1 f. Om Bentzons uppgörelse med Goos’ etiska rättsfilosofi, se i synnerhet Hoilund, s. 118 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=