36 Enligt Munch-Petersen var det »alene Civilretten i dens forskjellige Afdelinger, der behandles, idet kun i Slutningen geres nogle korte Bemserkninger omProces og Strafferet sete i Forhold til den private Ret»> Boken består också efter några mycket korta »Indledningsbemasrkninger om den danske Ret i Almindelighed» av »Personretten», »Familjeretten», »Tingsretten», »Obligationsretten», »Arveretten» och »Rettens Beskyttelse», dvs. de process- och straffrättsliga anmärkningarna, och motsvarar till sin disposition och täckning av rättsområdena 1700-talets och 1800-talets privaträttssystem. Boken var dock enligt Munch-Petersen en rättsencyklopedi. Redan den andra upplagan användes i det nya studieämnet »dansk Rets Encyklop^edi», och författaren talade senare ombokens huvudändamål att vara en »Indledning til Retsvidenskaben».^ Med användande av Johan F. W. Schlegels terminologi kan MunchPetersens bok betecknas som en ’inre’ rättsencyklopedi, »en eller anden Retslasres vassentligste Indhold» (del II, s. 36); Schlegel hade ju placerat t.ex. Hesselbergs Collegium (del I, s. 160 ff.) i denna kategori. Munch-Petersens rättsencyklopedi fick ett mycket gott mottagande av kritiken.^ Den slitstarka framställningens långa levnadslopp kan säkerligen delvis förklaras med den ’vetenskapliga resignation’, somförfattaren hade pålagt sig själv. Meravetenskapligt profilerade böcker, somt.ex. Francis Hagerups rättsencyklopedi (nedan 3.2.), riskerade att föråldras fortare. Munch-Petersens framställning var dock inte enbart ett referat av gällande rätt, utan författaren hade också »segt at belyse dens praktiske Aarsager och Virkninger» och hade vid behov »tilfojet kritiske Randbemzerkninger til de gjxldende Love og da undertiden stöttet dem ved Henvisninger til fremmed Ret». Ingenting var nämligen farligare för »en ung Retsbevidsthed end den Tro, at alle Love skulde vasre lige gode, blot fordi de formelt maa respekteres, saa Ixnge de ikke endnu er ophasvede».^ 2.3. Rättsfilosofi, allmän rättslära, allmänna arbeten Goos’ »Forelassninger over den almindelige Retslasre, I-II» (1885-1894; 559+638 s.; 8:o), som byggde på författarens föreläsningar hållna sedan år 1861, fortsatte den danska traditionen från Lauritz Norregaard, J. F. W. Schlegel, J. C. Kall, Matthias Hastrup Bornemann och i synnerhet Frederik Christian Bornemann, vars »Föredrag over den almindelige Rets- og Statslasre» (Samlede Skrifter, I) fungerade som en viktig förebild, men även som en motståndare i Goos’ arbete. Det har påpekats, att Goos’ verk endast kan förstås mot bakgrunden av Bornemanns rättslära. ^ Munch-Petersen, Forord til forste Udgave. ^ Munch-Petersen, Forord til anden Udgave (1903) och Forord til tredje Udgave (1911). * Recensioner i TfR 1902, s. 393-395 (Frantz Dahl) och UfR 1902, s. 1^ (Egmont Andersen). ’ Munch-Petersen, Forord til forste Udgave. Dahl, s. 204 f.; Tamm, Retsvidenskaben, s. 181. Se även St/g/orgensew, Juristenzeitung 1970, s. 531.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=