457 heter kunde ersätta Savigny medJhering. Jhering hade någonting att ge nästan alla nordiska rättsvetenskapsmän. Den konstruktiva riktningens anhängare kunde ty sig till hans ungdomsskrifter, medan de som kände dragning till en avvägning mellan olika sinsemellan stridande intressen kunde åberopa sig på hans sena produktion.^ Jherings egen produktion var dock för splittrad, för att han skulle ha kunnat bli en obestridd auktoritet i samma grad som Savigny tidigare hade varit. Det tyska inflytandet kunde vidare personifieras i drygt halva dussinet författare: Windscheid, somså att säga ofta verkade i det tysta, Stobbe, Biilowoch Dernburg, Gerber och Laband, Binding och von Liszt. Jag har i denna framställning redan tagit ställning mot det gamla påståendet, att aversionen mot Tysklandefter kriget år 1864 skulle ha påverkat dansk rättsvetenskap. Danskarna^använde sig i minst lika hög grad somsina nordiska kolleger av den tyska litteraturen. I själva verket hade man i Danmark uppenbarligen en mera ingående kännedomomdenna än i de övriga nordiska länderna, vilket möjliggjorde ett större flexibilitet. Både arvet från 0rsted och mera framstående forskare under slutet av 1800-talet är de faktorer, som gör den danska litteraturen under perioden så intressant. Den tyska hegemonin snarast förstärktes under perioden, och den vanliga nordiska rättsvetenskapliga metoden var såsom nämnts en diskussion med tyska författare, ofta redan på den grund, att många frågor tidigare inte alls eller också endast ytligt hade behandlats i nordisk litteratur. Diskussionen ledde dock i allmänhet inte till en dialog, eftersomman i tysk doktrin var ’sig selv nok’. Tyska professorer tog ofta gärna emot nordiska doktorander och visade stor gästfrihet.^ Redan språkliga svårigheter förhindrade dock ett senare vetenskapligt utbyte av doktorandernas prestationer. Enligt Hagerup hamnade en nordisk rättsvetenskapsmän, som i sina arbeten försökte argumentera med utländska lärda, lätt »i en Situation, der meget minder om en Diskussion med Dove; medens man selv horer og tager hensyn til alt, hvad der siges fra den anden Kant, taber ens egne Ord seg i Rummet, uhorte og uden Mulighed for at ove nogen Indflydelse paa dem, til hvem de er rettede».^ Den rättshistoriska forskningen utgjorde ett viktigt undantag med av germansk rätt intresserade tyska forskare (Konrad Maurer, Karl von Amira) sombanbrytare, dock inte i metodologiskt hänseende, inom forskningen i fornnordisk rättshistoria. De nära kontakterna med Tyskland visade sig också i att interna strider inomtysk doktrin fortplantades till Norden, så att också en del nordiska rättsvetenskapsmän delade sig i ’romanister’ (t.ex. Hagerup, Platou, Montgomery) och ’germanister’ (Stang, Julian Serlachius). I synnerhet mot periodens slut kan man märka ett ökande angloamerikanskt inflytande i dansk och norsk rättsvetenskap, medan redan bristande språkkunskaper tycks ha lagt hinder i vägen i Sve- ^ Detta åskådliggörs särskilt tydligt av Modéer, se Modéer, Jhering. ^ Se i synnerhet Sundell, passim. ^ Hagerup, TfR 1894, s. 110.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=