IV. Den förnyade rättsvetenskapen Den kraftiga ökning av den nordiska rättsvetenskapliga litteraturen, somhade inletts under förra delen av 1800-talet, fortsatte i ännu snabbare takt under den här behandlade perioden. Man kan säga, att industrialismen nådde även rättsvetenskapen under 1800-talets sista decennier; förutomatt antalet publikationer ökade kraftigt, blev det nu allt vanligare, att åtminstone läro- och handböcker komut i ständigt nya upplagor. Det kanske mest belysande exemplet på juristkårens utökning och den större åtgången av rättsvetenskaplig litteratur är floran av livskraftiga juridiska tidskrifter, sominte längre i praktiken var enmansföretag. Naturligtvis var litteraturens ökning ofta snarare kvantitativ än kvalitativ, och kraven på doktorsavhandlingar var ännu tämligen ringa, särskilt i Sverige och i Finland. »Methoden er Videnskabens Livsnerve», konstaterade Carl Ussing år 1883, och han fortsatte: »Er Videnskaben paa Afveje, saa er det altid Methoden, der er falsk. Lad et Resultat v^ere nok saa rigtigt, videnskabelig set har det intet Vasrd, naar det er udgaaet fra en fejlagtig Methode, thi dets Rigtighed er i saa Fald ikke begrebet, det er ikke, hvad man kan kalde ’indvundet’ for Videnskaben, og vil stadig fore en prekser Tilvjerelse.»' Aven omUssing var tvungen att medge, att forskare med användande av samma metod kunde komma till olika resultat, visar uttalandet, hur viktig han ansåg den rättsvetenskapliga metoden vara. Ussing var inte ensam omdenna inställning. Ernst Moller påstod år 1897, att »intet vEmne kan vasre af storre Vigtighed end Spörgsmålet om den rette Methode for Retsgranskningen», men han tilläde, att denna fråga var »temmelig stedmoderlig behandlet».'^ Mollers påpekande var dock missvisande, eftersom man i det sena 1800talets nordiska rättsvetenskap sysslade med metodfrågor som aldrig förr. 0rsted hade infört argumenteringen i nordisk rättsvetenskap (del II, s. 433), och han analyserade utförligt tidigare föga beaktade, men centrala till juridiken hörande problembörjande från rättskälleläran och lagtolkningen. Själva rättsvetenskapens metod ägnade 0rsted dock aldrig en sammanhängande framställning, och senare författare har fått extrahera hans metod ur hela hans pro- ’ Carl Ussing, s. 137. - Moller, Tinglysning, s. 559.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=