453 utvecklingen i Danmark före år 1660 hade varit »i hej Grad kontinuerlig» och att statsrättsliga nyskapelser hade utvecklat sig »langsomt og organisk af aeldre Institutioner, indtil de en skenne Dag staar fuldt fasrdige til at indtage disses Plads»d^^ Införandet av enväldet var enligt Jorgensen ett brott på denna kontinuitet, och i motsats till Matzen såg han detta avbrott inte enbart somen kamp mellan adel och kung och som en logisk följd av adelsväldets bankrutt, utan som ett avbrytande av en spirande utveckling av ständerriksdagarna. Dessa hade uppstått under slutet av medeltiden och var i motsats till danehoffet »tilgasngelige for alle Klasser af Befolkningen». Bönderna hade visserligen uteslutits i början av 1600-talet, men då prästerskapet efter reformationen upphört att vara ett privilegierat stånd och då det dessutom uppstått en motsättning mellan riksrådet som den högsta aristokratins representant och den vanliga adeln, »bevarede Stasndermoderne dog stadig en ret folklig Karakter». Ständermaktens utveckling avbröts i ett positivt skede: »St0rre politisk Betydning fik de forst i Periodens sidste Aar; men da var de ogsaa som Folge af Statens Finansnod og den derved foranledigede hyppige Sammenkaldelse af dem paa Nippet til at faa en afgorende Indflydelse paa Statsstyrelsen. Forfatningsforandringen i 1660 overklippede imidlertid brat den Traad, som knyttede Fortid og Fremtid sammen, og standsede derved en Retsudvikling, der i sine Konsekvenser kunde have fort til en Stsenderforfatning af lignende Art somden svenske.» Medan Matzen hade framhållit den makthavande högadelns brister, påpekade Jorgensen, att riksrådet fått denna ställning först somen följd av Kristian IV:s misslyckande. Denne hade under slutet av sin regeringstid försökt åsidosätta riksrådet, »men da den af Kongen mod dets 0nsker indledede Udenrigspolitik kun bragte Ulykker over Landet, maatte han i sine sidste Aar gore det store Indrommelser, som derpaa i stasrkt udvidet Form lovfasstedes ved Frederik III.’s Haandfaestning».^^* Kungamakten betraktas dock inte enbart i ett negativt perspektiv. De privilegierade stånden hade skaffat sig allt större privilegier; vad »man tidligere hade ansogt om som en Naade, kr^evede man nu som en Ret», och detta skedde framför allt på böndernas bekostnad.Kungamakten hade dock efter förmåga försökt skydda bönderna och förhindra bondejordens övergång i adelns händer. Då det gäller politisk tendens är framställningarna alltså tids- och partibundna. T.ex. införandet av enväldet i Danmark-Norge år 1660 tolkades i ljuset av varje författares politiska ideal, medan svensk-finsk rättshistoria kunde fungera som en utmärkt arsenal för argument i den sena autonomitidens språkstrid. P. J. Jorgensen, s. 190. P. J. Jorgensen, s. 196 f. P. J. Jorgensen, s. 196 f. P. J. Jorgensen, s. 193 ff. P. J. Jorgensen, s. 37b. 190 189 190 191
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=