447 Beträffande frågan om övergången till enväldet åren 1660-1661 upprepade Aschehoug de gängse åsikterna omdet danska adelsväldets politiska bankrutt som den främsta orsaken: adeln vägrade betala skatt, riksrådet blandade sig i finanserna, men vägrade att göra upp en budget och förlorade slutligen sin makt efter krigets utbrottd^^ Ovanligare var att Aschehoug avgav en positiv värdering av enväldet på rent juridisk-tekniska grunder. En juridisk framställning av statsrätten i tiden före år 1660 försvårades av rättskällornas olikartade beskaffenhet. Norges »nugja^ldende constitutionelle Ret» vilade huvudsakligen på »en eneste skreven og systematisk bygget Lov», sominnehöll »nogenlunde udtommende Regler omsin Gjenstand». Aschehoug nämnde visserligen inte Kongeloven, men han målade det annorlunda rättsliga läget före år 1660 i mycket dystra färger: »Indtil Enevscldet indfortes, var ... Samfundets retlige Organisation baade fattig og vaklende, og det inte mindst i Anordningen af de hoieste Myndigheder. Der manglede ikke alene enkelte Regler, men hele Institutioner, somforekomme os at va^re nodvendige Betingelser for en sammenharngende Retsorden. Og blandt de Institutioner, der i Gjerningen fandtes, savnede atter nogle, endog blandt de vigtigste, den uomtvistede Anerkjendelse ogdet faste Pra:g, vi fordre hos alt, der skal kunne opstilles somvirkelig Ret.»'^^ Skillnaden jämfört med senare danska åsikter (se nedan) är alltså total. Inte kungamakten, inte folkmakten, utan den byråkratiska ämbetsmannastaten, av allt att döma helst i en konstitutionell monarki, hade Aschehougs sympatier på sin sida. Byråkratin behövde dock stöd, antingen av kungen eller av folket, och därför såg Aschehoug också införandet av enväldet som en nödvändighet. Tiden hade varit »Folkefriheden ugunstig», och de gamla inskränkningarna i kungamakten försvann överallt på kontinenten, till slut också i Sverige. Endast i England lyckades folket »vedligeholde og udvide sin Deelagtighed i Afgjorelsen af Statens Anliggender», men detta skedde »under afskraskkende Kxmpe», och man saknade alltså »ethvert brugbart Monster for et constitutionelt Monarki». Det danska prästerskapet och borgarståndet »besad hverken den fornodne Erfaring eller tilstraskkelig Indflydelse i Samfundet til selvstjendigen at udvikle de Spirer til borgerlig Frihed, der laa i den ieldre Forfatning». Dessa stånd var också tillsammans en liten minoritet av rikets invånare, och de hade en förhållandevis liten del av rikets förmögenhet, och detta betydde, att ingen kraftig nationalrepresentation kunde ha åstadkommits »medmindre Landbefolkningen og Grundbesiddelsen der havde faaet den vzegtigste Stemme», och efter »gammel skandinavisk Sasdvane, der endnu vedligeholdt sig i Sverige, burde Bondestånden have haft sserskilt Repr^esentation, valgt af deres egen Midte». Detta hade i Danmark varit en omöjlighet, och det var bondeståndets Aschehoug /, s. 473 ff. och 564 ff. Aschehoug I, s. 2.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=