442 denne Lenslov efter tydsk Ret, er dette dog stadig mislykkedes», eftersom dansk rätt hade inverkat på länsrätten, vilket också tyska författare hade erkänt för hundra år sedand^^ Då det gällde den av Holberg omhuldade tanken omen skarp skillnad mellan folkets rätt och kungarätt på medeltiden, hänvisade han dock gärna till tyska författare (Sohm, H. Brunner, Lehmann).*^^ Kjer polemiserade mot den österrikiske rättshistorikernJulius Ficker, men debatten gällde, vilken av de nordiska rätterna den langobardiska rätten var besläktad med: Ficker hänvisade till Gotlands och Gulatingets gamla rätt, medan Kjer framhöll släktskapet med »Gotlands gamle Ret, de svenske Göta-Stammers Ret og gammel dansk Ret».'^"^ Kjer framstod som en nordisk representant för den nygamla, av tyska 1800-talsrättshistoriker omhuldade tanken på den nordiska rätten som en germansk urrätt. En utpräglat pronordisk tendens förekom främst hos författare, somverkade i periferin. Den prodanske slesvigbon Christian Paulsen var den förste, som redan på 1820-talet programmatiskt hade gått in för en nordisk rättsvetenskap (se del II, s. 84). Bland de här behandlade författarna hittar man en klart nordisk inställning dels hos de i Slesvig hemmahörande Stemann och Matzen, dels hos finländaren Nordström, som på 1840-talet flyttade till Sverige. För Nordström, somi högstämda ordalag betecknade sig som»en Nordens son» i förordet till sitt arbete omden svenska samhällsförfattningen (del II, s. 220 ff.), framträder den nordiska tendensen närmast implicit, t.ex. genom inledningen omden isländska författningen, somsyntes »innehålla grunddragen af de åsigter, efter hvilka den Nordiska samhällsordningen utbildades».Det har dock ansetts, att Nordström genom detta verk levandegjorde Finlands nordiska rättsarv för 1800-talets jurister.1^6 Stemann, som dels betonade betydelsen av den komparativa rättshistorien, dels förnekade inflytandet av utländsk, speciellt romersk rätt på de danska medeltidslagarna (se ovan), ansåg i synnerhet en jämförelse med de nordiska grannländerna vara mycket viktig, eftersomdet var frågan om »beslaegtede, af en Hovedstamme udsprungne Folk». De nordiska lagarna innehöll lokala variationer, »men Udviklingen i det Hele skete dog paa samme Grundlag og der viser sig en stor Overeensstemmelse i alle disse forskjellige Loves Grundtra^k». De äldre isländska, norska och svenska lagarna var därför mycket viktiga hjälpmedel för dansk rättshistoria.'^^ Det var naturligt att i en historisk framställning ge uttryck för »en nasjonal skandinavisme (en blodsskandinaHolberg, Kirke, Forord. Holberg, Rigslovgivning, s. II. Kjer, Arveret, s. 1. NordströmI, s. 3. Lindman, s. 60. Stemann, s. 5 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=