440 niska rättens betydelse var Stemann mera undanglidande. Han förnekade inte, att danska präster genom studier utomlands kände till den kanoniska rätten och att de hade varit »tilboielige til at anvende de saaledes erhvervede Kundskaber», men likheterna i enskilda rättsinstitut eller rättsregler avfärdades ändå genom tesen om en självständig och parallell utveckling.*^0 Matzen behandlade »Kanonisk og Romersk Ret» som den sista paragrafen (s. 49-57) i kapitlet omfrämmande rätts betydelse för den danska rättshistorien. Han gav talrika exempel på den kanoniska rättens inflytande på dansk medeltidsrätt, med nämnde trots paragrafens rubrik inte en enda gång romersk rätt i själva texten. Det var däremot en »Selvfolge», att redan under medeltiden »den almindelige evropxiske Samfundstilstand og den derpaa byggende Retstilstand» hade blivit förhärskande också i Danmark och att »Vejen, ad hvilken de evrop^eiske Stromninger tra^ngte frem, gik naermest over Tyskland», så att »de hos Tyskerne forlasngst indforte Ordninger» blivit en förebild också på den världsliga rättens område. Även Matzen betonade dock med hänvisning till Kofod Ancher, att rättsliga likheter kunde bero på en självständig, parallell utveckling.121 Med detta argument hade Herholdt Sylowår 1878 avvisat Brandts och Auberts påståenden omatt dansk medeltida bevisrätt hade varit starkt påverkad av främmande, i synnerhet romersk, kanonisk och tysk rätt.*^^ Man måste dock gå utanför de danska rättshistorikernas krets för att hitta mera värdeladdade inställningar till receptionen av romersk rätt. Aagesen, som i och för sig framhöll den romerska rättens nytta som en im gentium (ovan 1.3.3.), konstaterade, att såväl dansk somnorsk och svensk rättsutveckling alltid hade varit »fuldkommen selvstasndig og national» och att danskarna »ere heldigvis gaaede fri for de mange og store Ulemper, som ere forbundne med i den oprindelige, med Folkets hele Kulturudvikling sammenvoxede Retstilstand at indpode et fremmed Element, der er afpasset efter andre Samfundsforhold, og somtil Nod förstaas af en udvaldt Kreds, men slet ikke af den store Msengde».’^^ Aubert, somansåg, att dansk rätt hade stått under utländskt inflytande, framhöll däremot, att de äldsta norska lagarna var, »bortseet fra Kristendommens Indflytelse og enkelte kanoniske Regler i Kristenretterne, fuldstasndig nationale».'2-^ Nordström betraktade av allt att döma en reception av romersk rätt som olycklig, eftersom han påstod, att Sveriges lagar genom »att de förblifvit fria från den inflytelse, som den romerska Rätten ... på de sydgermanska folkens '-2 Stemann, s. 15. Matzen, Indledning, s. 44 f. Sylow, Bevisteori, s. 3. Aagesen, UfR 1871, s. 1057 f. Aubert, Udsigt, s. 7 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=