436 som nu sondres i flere eller fxrre selvstzendige Folk, een Gang har v^eret Enheder med fxlles Sprog og fxlles Ret». Jorgensen manade dock till försiktighet vid jämförande undersökningar. På grund av likheter eller olikheter fick man göra »Slutninger med Hensyn til den oprindelige Tilstand» endast om det kunde antas, att likheterna inte berodde på »gensidig Paavirkning eller et direkte Laan» eller härrörde sig »fra en parallelt lobende, men indbyrdes uafhasngig Udvikling». Då det gällde källkritiken var Jorgensens uppfattning mera traditionell. »Den danske Retshistories Kilder» var enligt honom1. »Love og private Retsoptegnelser (Retsboger)», 2. »Alle Aktstykker (Diplome af juridisk Natur)», 3. »Retsordsprog og andre Sentenser af juridisk Indhold», 4. »Den asldre juridiske Litteratur» och 5. »Hele det ovrige historiske Kildestof, for saa vidt det indeholder Oplysninger omRetstilstanden i xldre Tid, saasom historiske Beretninger. Annaler, Jordeboger, Folkeviser o. s. fr.». Bland historieskrivarna kunde man särskilt framhålla Adam av Bremen, Saxo och Arild Huitfeldt. Jorgensen ifrågasatte inte tillförlitligheten i Saxos »Gesta Danorum», som innehöll »mange Oplysninger af retshistorisk Interesse»; problemet med Saxos arbete var endast, att uppgifternas »Benyttelse vanskeliggores i hoj Grad ved Manglen af en fast juridisk Terminologi, somslutter sig til de danske Retsudtryk». Den egentliga grundläggaren av dansk rättshistorisk forskningvar Peder Kofod Ancher, som»med Hensyn til almindelig videnskabelig Metode afgjort var forud for sin Tid».^°^ Jorgensen lade inte fram några nya rön rörande de äldsta skrivna lagarna i Danmark, men han var avgjort försiktig med dateringen: »Da ... Optegnelsen af Lovene hverken i Norge eller paa Island fandt Sted for i det 12. Aarhundrede, tor man nasppe tilskrive de forste Forsog paa at bringe dansk Ret i skriftlig Formnogen hojere Aider.» Det var antagligt, att uppteckandet skett successivt, »saaledes at der forst er opstaaet mindre Samlinger af Regler vedrorende enkelte Emner, hvilke saa senere er blevet forenede til storre Retsboger».Jorgensen tog också avstånd från den traditionella uppfattningen om kungarna som de äldsta lagstiftarna. Enligt honom utgick rätten »i den asldste Tid umiddelbart fra Folket», vars beslut fattades på tingen. Besluten behövde heller inte någon stadfästelse av kungen för att vara giltiga.* 108 Sammanfattningsvis kan man säga, att i synnerhet diskussionen om de äldsta lagarna visar, att periodens rättshistoriker med undantag av Hertzberg inte använde sig av en mera utvecklad kritik av källorna än de främsta av 1700-talets P. J. Jorgensen, s. 3 f. Författarens tvivel på »en fxllesgermansk Urret» är av senare datum; se Jorgensen, Poul Jobs., Dansk Retshistorie, 2. Udg., Kbh 1947, s. 4. P. J. Jorgensen, s. 9 f. P. J. Jorgensen, s. 26 f. P. J. Jorgensen, s. 16 och 18. 108 109 110
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=