435 skrevne Loves Aider», försökte han datera lagarna på grundval av kristenrätten i de äldsta bevarade handskrifterna av Gulatings-, Borgartings- och Eidsivatingslagarna. Hertzberg kunde konstatera, att lagarna innehöll dels bestämmelser om avgifter till prästerna för olika kyrkliga ceremonier, vilket kyrkan fördömde som simoni, dels bestämmelser om inkomsttionde till prästerna, somdärigenom skulle utföra ceremonierna gratis. Dä bestämmelserna var sinsemellan helt oförenliga, kom Hertzberg till slutsatsen, att lagarna hade upptecknats före införandet av tiondet och att tiondebestämmelserna var senare interpolationer. Man visste, att kung SigurdJorsalafar hade infört tiondet efter återkomsten frän korståget, och Hertzberg konstaterade med olika argument, att införandet troligen skett under perioden 1111-1120, somdärmed utgjorde tiden ante quem, dä ett upptecknande av de gamla reglerna, vid en tidpunkt, dä reformen redan var i sikte, var föga troligt.Återstod terminus, post quem. Upptagandet av Halvardsmässan i helgdagsförteckningen och sättet att tala om Olavsmässan tydde pä ett uppskrivande efter är 1050, men Hertzberg medgav, att denna iakttagelse »dog kun besidder en vis antydende Evne». Ett viktigare faktumvar, att mänga, med säkerhet ursprungliga stadganden förutsatte fasta biskopsdömen, och sädana hade införts först under kung Olav Kyrres tid (1067—1093). Därmed höll Olav Kyrres tid för trolig, dä kungen »forte en forholdsvis lang, fredelig og for Rigets indre Fremskridt hoist velgjorende Regjering».*^^ p)| upptecknandet av lagarnas världsliga balkar samt av Frostatingsloven uppenbarligen skett vid samma tid, var de äldsta norska lagarna daterade, och det äldsta upptecknandet av isländsk lag hade snarast skett med de norska somförebild. Poul Johs. Jorgensens »Forela:sninger over den danske Retshistorie» (1904— 1908) är den första moderna framställningen av ämnet i Danmark. Liksom Hertzberg hade Jorgensen anammat den nya tyska synen pä rättshistoriens natur och uppgifter, och han ställde mot varandra den historiska skolans praktiska och nationella inriktning, sombetonade rättshistoriens roll somett hjälpmedel för förståelsen av gällande rätt, och den nya synen pä rättshistorien som »simpelthen ... en Förgrening af Kulturhistorien med samme selvstasndige Berettigelse som denne». Den nya riktningen, som gärna sysslade med den äldsta rätten, hade funnit »en Stötte i en rent sproglig Analyse af de gamle Retsudtryk», och den hade utvidgat »Horisonten til ogsaa at omfatte fremmede Folkslags Ret».’°^ I bakgrunden läg den av tyska forskare omhuldade tesen omen gemensamurgermansk rätt, tanken pä »at de storre Folkegrupper, tidsperioden 1067-1111 fastslagen, och Hertzberg var 106 Hertzberg, Lovtexter, s. 101 ff., sammanfattande s. 111 f. Hertzberg, Lovtexter, s. 112 ff., sammanfattande s. 114. Hertzberg, Lovtexter, s. 114 ff. P. J. Jorgensen, s. 2 f. Aven VilhelmSjögren, Tfr 1899, s. 369, framhöll rättshistoriens uppgift att inte endast »utgöra en inledning till läran omden gällande rätten, utan äfven att meddela kunskap omförflutna tiders rättslif i och för sig». 104 105 106 107
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=