434 inte blev ensam med sina krav på en förbättrad rättsvetenskaplig metod, då Holberg samma år i inledningen till sin undersökning om Knud Mikkelsens glossa til Jyske Lov noterade, att ingen av de danska rättshistorikerna »har havt tilstrxkkelig Kjendskab til kanonisk Ret og til Glossator-Literaturentil at kunne med virkeligt Udbytte studere» Knud Mikkelsens verk, »og jeg selv var ikke bedre stillet i 1886»d°° I artikeln »Vore jeldste Lovtexters oprindelige Nedskrivelsestid» (1905), somkan betecknas somden första moderna källkritiska undersökningen i nordisk rättshistorisk forskning, återgick Hertzberg till frågan om de äldsta norska skrivna lagarnas ålder och gjorde bruk av de hjälpmedel, somhan hade betonat i artikeln av år 1891. Hertzberg började med att referera de gamla uttalandena omOlav den heliges lag, men konstaterade, att dessa endast betydde, att man i Norge i slutet av 1100- och i början av 1200-talet allmänt hade trott, att kungen låtit uppteckna lagen på norska. Flera faktorer, bl.a. språkliga uttryck och de äldsta bevarade kristenrätternas fullständiga olikheter, ledde dock till att »en kritisk Historieforskning» inte kunde godkänna traditionen.Då man i sagorna däremot också nämnde, att Magnus den gode hade låtit skriva en lagbok. Grågåsen, var dessa uppgifter lika otillförlitliga; just berättelsernas olika innehåll »tjener til at rokke hinandens Trovaerdighed».^^^ Hertzberg framlade tilläggsargument mot skrivna lagar på norska från det tidiga 1000talet, nämligen avsaknaden av ett norskt skriftspråk, de visserligen skrivkunniga, men icke-norskkunniga utländska prästerna som enda möjliga lagupptecknare och de politiska svårigheterna med att överhuvudtaget införa kristendomen, och hans slutsats var klar: »... Formodningen mod en Nedskrivning af de norske Love i den forste Menneskealder efter Kristendommens afgjorende Indforelse er saa sta;rk, at der behoves noget andet end mist^enkelige og indbyrdes stridende Beretninger af Ma:nd, der levede mindst halvandet Aarhundrede senere, for at gjore den trolig.» Däremot kunde man av berättelserna fastslå, »at man henimod Enden af det 12te Aarhundrede i Nidaros besad en meget gammel Lovkodex, omhvis Alder man ikke var ganske paa det rene», och som man därför hade hänfört till de första kristna kungarna. Då Hertzberg avvisade de sentida berättande källorna som otillförlitliga, kunde detta betraktas som ett stöd för hans tidigare hypotes om en uppteckning av de norska lagarna kring mitten av 1100-talet med den isländska lagstiftningen somförebild. Hertzberg slog dock in på en helt ny väg, som ledde till en ny datering av lagarna. Då varken »vore almindelige historiske Kilder eller andre gamle Skrifter» innehöll »nogen paalidelig Oplysning om vore äldste Holberg, s. 27. Hertzberg, Lovtexter, s. 92 f. Hertzberg, Lovtexter, s. 94 ff. Hertzberg, Lovtexter, s. 97 f. 103 100 101 103
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=