433 med de norsk-isländska. Den äldsta svenska lagtexten var den ursprungliga redaktionen av Västgötalagen från början av 1200-talet. I sin långa recensionsartikel »Den möderne Retshistorie» (TfR 1891-1892) skriven med anledning av Heinrich Brunners »Deutsche Rechtsgeschichte» krävde Hertzberg en ny typ av rättshistorisk forskning, somskulle ersätta den av den historiska skolan propagerade synen på rättshistorien som en hjälpvetenskap, ett medel till förståendet av gällande rätt. Denna äldre syn på rättshistorieforskningen hade enligt Hertzberg varit förhärskande i Tyskland under 1800-talets »tre forste Fjerdedele» och hade med andra ord först nyligen fått ge vika. Följden av »denne ensidige, juridisk-praktiske Opfattelse af den retshistoriske Forsknings Opgave» hade varit, att man hade försummat all historisk utbildning: »Man skred til studiet af xldre Tiders Retstilstande uden anden Fordannelse end den almindelige, med gode Examina forsynede Jurists og navnligofte tillige uden opovet historisk Sands» och nöjde sig med de gamla källor, som var skrivna på »ikke altfor korrumperet Latin eller ikke altfor oldtidsagtig Tysk». Då det gällde texter, som krävde språkkunskaper »som Gymnasialundervisningen ikke havde bibragt», tog man den gamla frasen »gr^ca sunt, non leguntur» i förnyat bruk. Man hade inte syndat i detta avseende endast i Tyskland; i Norden hörde Kolderup-Rosenvinges »Lovhistorie», »en umiddelbar Efterligning efter Eichhorn» och Brandts norska rättshistoria till samma grupp av forskningar.^^ I motsats till den historiska skolans metod ställde Hertzberg upp en ny typ av forskning, som redan förverkligats i Jakob Grimms »geniale V2erk». Grimms inriktning skilde sig i tre avseenden från den juridisk-praktiska skolans. För det första hävdade den »efter Mösers Foredomme Retten som et almenmenneskeligt Kulturelement og Retshistorien som en af Kulturhistoriens vigtigste Grene ...». För det andra visade den, »at retshistoriske Undersogelser forudsastte förtroligt Kjendskab til Sprogudviklingen, idet de svundne Tiders retslige Begreber og retslige Terminologi befinder sig i et gjensidigt Paavirkningsforhold til denne ...». Slutligen öppnade den »paa en slaaende Maade 0inene for den saare va^sentlige indbyrdes Belysning og Veiledning, somStudiet af de forskjellige beslasgtede Folkslags retslige Tilstande medforer for det enkelte Lands Retshistorie». Kulturhistoria, filologi och komparativ forskning avskaffade naturligtvis inte »Nodvendigheden af en skarp juridisk Konstruktion under den retshistoriske Bearbeidelse af Materialet». Det fanns dock även utanför Tyskland »Forfattere, hos hvilke ikke alene den metodisk filologiske Indtrasngen i Opgaven, men ogsaa den juridiske Blik for Retsbegreberne og deres systematiske Sammenhasng og Betydning vassentlig savnedes»; till dessa hörde både Rudolf Keyser och Nordström.—Det kan nämnas, att Hertzberg Hertzberg, s. 54. Hertzberg, TfR 1891, s. 391 ff. Hertzberg, TfR 1891, s. 394 f. Även samtida svenska forskare hade trots berömframhållit de svaga sidorna i Nordströms arbete, se Lindman, s. 157 f. (se även del II, s. 222). 98 29
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=