432 Enligt Hertzberg var uppfattningen om den äldsta rätten som en samling halvt omedvetna rättssedvanor »rigtig og over[en]sstemmende med videnskabeligt paaviste Kjendsgjerninger», men man fick inte glömma att »ogsaa denpositive Lovgivning allerede tidligt begynder at spille en Rolle». Dessutom byggde heller inte alla sedvanerättsregler på oreflekterade handlingar, utan de var ofta resultatet av »Meningsbrydning og Diskussion».^' Som den förste rättshistorikern problematiserade Hertzberg betydelsen av begreppet ’lov/lag’: »Udtrykket omfattede forst og fremst den hele Sxdvaneret, men dernasst ogsaa de sasrligt vedtagne Retsregler», medan ordet ’ret’ betecknade sammanfattningen av individens rättigheter.^^ Också begreppet ’kunglig lagstiftning’ måste tolkas: »Imidlertid maa överalt, hvor der i Kilderne berettes, at en eller anden Konge ’gav’ denne eller hin Lov, den udtrykkelige Vedtagelse af Förändringen fra de paa Thinge forsamlede Bonders Side i alle tre Lande underforstaaes». Kungarna kunde ensidigt endast utfärda regler för sitt strids- och tjänstefolk."^^ Hertzberg visade en påfallande återhållsamhet, då det var frågan om de äldsta nordiska (skrivna) lagarnas ålder. Lagarnas betydelse framgick av att de var det första mera betydande material, somöverfördes till skriftlig form, men också detta skedde först mera än ett århundrade efter kristendomens och det latinska alfabetets införande. Den gamla muntliga traditionen visade sig i »at de asldste Optegnelser endnu ikke formaaede at losrive sig fra den mundtlige Fremstillingsmaades Udtryk og Vendninger ...». De äldsta skrifterna kunde med fog betecknas som ’rättsböcker’ i motsats till senare ’lagböcker’, och arbetet med att uppteckna lagarna hade börjat på Island åren 1117—1118.^'' Då det gällde lagarna i de övriga nordiska länderna skiljde Hertzberg mellan de äldsta skrivna lagarna och bevarade handskrifter. Enligt honom var de norska lagarna, somhade upptecknats efter isländsk förebild på 1100-talet, de äldsta, och den först nedtecknade norska rättsboken var sannolikt det exemplar av Frostatingsloven, »der under Navnet Graagas endnu 1190 fandtes i Nidaros, idet den under Thingforhandlingerne i n^evnte Aar paaberaabtes af Kong Sverre». Däremot var det en uppenbar missuppfattning, att det skulle ha rört sig omOlav den heliges lag, somdennes son Magnus den gode hade låtit uppteckna.De äldsta danska rättsböckerna var säkerligen privatuppteckningar från 1100-talet, eftersom de äldsta bevarade något yngre handskrifterna, två redaktioner av Skånelagen, var av detta slag.^^ »Adskilligt senere end i de vestligere, nordiske Lande tog man sig i Sverige for at nedskrive Landskabernes Love», men de svenska rättsböckerna kunde »i Henseende til Fremstillingens Oprindelighed og Retsstoffets alderdomsagtige Praeg» fullt jämföras Hertzberg, s. 10 f. Hertzberg, s. 25. Hertzberg, s. 32. Hertzberg, s. 34 ff. Hertzberg, s. 39 f. Hertzberg, s. 48 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=