430 det lagstiftande väldet».®^ Järta förnekade inte Vigers och Lumbers historiska existens, men i anknytning till Olof Rabenius’ »betänkligheter, hvilka förtjena åtminstone att noga och oväldigt pröfvas, innan de, såsom nu vanligen sker, förkastas», ställde han sig ytterst tvivlande till möjligheten, att Viger och Lumber skulle ha upptecknat sina lagar; detta med hänvisning till »de tvetydiga orden» i Upplands- och Västgötalagen, »hvilka båda handlingar äro öfver sexhundrade år yngre, än då den förre, och fyrahundrade, än då den sednare af nämnde föregifne lagstiftare numera förmodas hafva lefvat ...».^^ Olivecrona behandlade i sina föreläsningar i rättshistoria i ett utförligt avsnitt »Undersökning omnågra verkliga bevis finnas att Sverge egt i skrift uppsatta lagar hvilka äro äldre, än de till vår tid bevarade landskapslagarna» utan att egentligen kunna tillföradiskussionen någonting nytt.®^ I likhet med Schlyter och Järta koncentrerade sig även Olivecrona på frågan omVigers flockars och Lumbers lags skriftlighet, och liksom de tidigare framställningarna bestod också Olivecronas främst av trolighetsspekulationer rörande den eventuella existensen av senare försvunna handskrifter. Inte heller Olivecrona ansåg, att Vigers och Lumbers lagar ursprungligen varit skriftliga, medan han däremot betraktade det som sannolikt, »att skriftliga uppteckningar funnos till under 12te århundradet». Då det gällde läget under 1200-talet gick Olivecrona ännu längre med hänvisning till uppgifterna i Upplandslagens stadfästelse: »Man kan derföre med full tillförlitlighet antaga, att redan före Landskaps Lagarnes tid i början af 13de århundradet funnos åtskilliga strödda skriftliga uppsatser af Lumberska och Wigerska traditioner, ehuru de ej af desse sjelfve, utan långt sednare, i skrift upptecknades.»Det kan nämnas, att Olivecrona utförligt dryftade dateringen av Vigers levnadstid. På grund av Schlyters uppgifter ansåg han det uppenbart, att Stiernhööks påstående om Vigers levnad under 500- eller 600-talet på Ingjald Illrådes tid byggde på en förfalskning på 1600talet och att Viger i själva verket hade varit samtida med Lumber. Järta, s. 184 f. Järta, s. s. 187 f. Olivecrona, s. 97-104. Olivecrona, s. 99 f. Olivecrona, s. 99 och 102 f. Ett litet exempel från Olivecronas text visar, att även behandlingen av senare källor kunde vara tämligen godtycklig. I sin kritik (1877) av Naumanns »Den svenska statsförfattningens historiska utveckling» påpekade Kerfstedt, s. 8, att förslaget till landslagen enligt Naumann hade granskats på ett herremöte i Örebro år 1347. Den enda bevarade källan, ett samtida dokument, innehöll inte något stöd för uppgiftenom en herredag, varför uttrvcket ’herremöte’ var vilseledande. I Olivecronas framställning, s. 257, talas det om, att »Magnus Eriksson gillade» lagförslaget »för sin del och föreläde det till antagande på en herredag i Örebro år 1347» och att lagen antogs »af Rikets Ständer med undantag af klerkerna..». I Stemanns danska rättshistoria hittar man så, s. 8, uppgiften, att under »Kong Magnus Erikson blev et Udkast til en almindelig Landslov udarbeidet og förelagt paa Herredagen i Örebro 1347, men formedelst Geistlighedens Protest blev det ikke stadfxstet, hvilket forst skete under Kong Christoffer af Baiern 1442». 84
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=