427 uafhsengige af Rige og Fylker». På traditionellt sätt nämnde författaren de äldsta lagstiftarkungarna: Halfdan Svarte skall ha givit (den muntliga) Eidsivatingsloven, och omHåkon Adelstensfostre (=den gode) berättades det, att han hade åstadkommit Gulatingsloven, varmed det väl kunde förstås, att »han har udvidet dette Retssamfund og i övrigt bidraget til Retsforfatningens bedre Ordning», medan det däremot var troligt, att det var Håkon, »der forst har bragt Frostatings-Lag i Stand». Gulatingsloven måste ha varit färdig redan före år 928, då den isländska lagen sammanställdes med denna somförebild. Aubert var dock ingen anhängare av teorin om kungarna som personliga lagstiftare. Kungen hade inte haft någon lagstiftningsmakt, även om han ofta själv deltagit i förhandlingarna på tinget, »hvorved han i Virkeligheden fik stor Indflydelse». Det var en sådan medverkan av Håkon den gode på Frostating och Gulating, »somhar forledet en senere Eftertids ukritiske Historikere til at opkalde disse Landskabslove efter ham».^^ När lagarna börjat upptecknas var »ikke let at sige». Aubert nämnde Snorres uppgift om Magnus den godes skrivna lag, men tilläde, att »heromer i hvert Fald intet mere bekjendt», i »De norske Retskilder» påstod författaren redan, att »denne Beretnings Rigtighed er mere end tvivlsom». Däremot visste man, att flera landskapslagar hade upptecknats i början och mitten av 1100-talet, eftersom sådana arbeten »tildels, i alt Fald paa anden Haand, ere komne til Efterverdenens Kundskab».^° Enligt Aubert hade lagstiftningen överhuvudtaget haft liten betydelse inom privat-, straff- och processrätten, som huvudsakligen hade varit ’rättsböcker’ och bestått av sedvanerätt, »urgamle Retssa:tninger, somhavde fulgt Folket fra dets tidlige Barndom»; just norsk och isländsk rätt hade bevarats mera oförändrad än rätten hos andra germanfolk.Senare i texten gick Aubert ännu längre: de skrivna landskapslagarna bestod delvis av »Sastninger, der i umindelige Tider somOrdsprog have levet paa Folkets L;eber», och upprepade »Retsregler, der ere saa gamle, at de ikke blot tilhoreden germaniske, men endog den indo-europasiske Folkestammes failles Eje».^-^ I Tarangers arbete nämns redan arkeologins betydelse för rättshistorien, då denne konstaterade, att fynden från sten- och bronsåldern lämnade få rättshistoriskaupplysningar, men att gravskicket i alla fall visade, att privat äganderätt till vissa föremål var accepterad. Beträffande de berättande källorna ansåg han, att »dels den hjemlige sagn- og sagatradition, dels eddadigterne og dels irske, angelsaksiske og frankiske skribenters optegnelser» lämnade »storre eller mindre bidrag til belysning af vore fa^dres ret», men att man kunde få »et fyldigt overblik» över den norska rättsordningen först efter kristendomens inAubert, Udsigt, s. 2 och 4. Det kan nämnas, att dessa på Snorre byggande uppgifter ännu nämns av Robberstad, s. 136 f. Aubert, Udsigt, s. 3 ff. Aubert, Udsigt, s. 5; Aubert, s. 31. Aubert, Udsigt, s. 3 f. Aubert, Udsigt, s. 7. 68
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=