426 i behåll ännu på Snorres tici>* Brandt medgav nu dock också, att en del forskare ansåg de äldsta skrivna lagarna först ha upptecknats omkring mitten av 1100-talet. Det första längre rättshistoriska arbetet i Norge var Torkel Halvorsen Aschehougs »Statsforfatningen i Norge och Danmark indtil 1814» (1866), som redan har behandlats ur statsrättens synvinkel i föregående avsnitt (ovan 4.2.). Aschehoug är ett undantag bland Nordens rättshistoriker, då han i motsats till sina kolleger vände blickarna mot England. Han reste upprepade gånger till England, hade tillägnat sig John Stuart Mills historiesyn och hade personliga kontakter med engelska vetenskapsmän.Anne-Lise Seip framhåller att Aschehoug i det ovan nämnda arbetet visserligen inte kommed några principutlåtanden omhistorieforskningens metod, men att han höll fast vid sin i ungdomen utbildade grundsyn, att historievetenskapen, som metodologiskt sett stod naturvetenskaperna nära, skulle klarlägga orsaker och utvecklingsprocesser.Även omAschehoug inte tog ställning till historieforskningens metod i allmänhet, visade han sig i inledningen till statsrättshistorien ha uppmärksammat källkritiken med dess problem och begränsningar. Undersökningen av gångna tiders statsförfattning försvårades av att lagstiftningen hade haft luckor och av tvivlen om, huruvida och hur länge stadgandena verkligen varit i kraft. Luckorna »maa soges udfyldte og Tvivlene loste ved en omhyggelig Benyttelse af Sagaer og Diplomer», och man hade följaktligen »ingen anden Udvei end at ty til den historiske Kritik med dens tungvindte Hjelpemidler». Och när det kom till kritan, »maa det ved saadanne Undersogelser vundne Udbytte ofte erkjendes at vasre usikkert, selv i Sporgsmaale, der i sin Tid sandsynligviis have vasret enten ligefremafgjorte eller betragtede somuomtvistelige».^^ - I engelsk historieforskning hade man redan under den förra delen av 1800-talet tagit avstånd från »furstehistorien». Efter Aschehougs framställning, men i tiden mellan Brandts »Grundrids» och lärobok utkom Auberts lilla skrift »En Udsigt over de norske Loves Historie indtil Nutiden» (1875); texten ingick i stort sett oförändrad i författarens »De norske Retskilder» (s. 28 ff.). Aubert godkände tydligen invandringsteorin, då han påstod, att det »norske Folk, eller i alt Fald de storre Stämmer» hade »vistnok efter al Sandsynlighed ved Indvandringen haft én og samme Ret».^^ Senare hade rättsenheten försvunnit, men »den unaturlige Splittelse» ledde till, »at der allerede tidlig dannede sig sasregne storre Retssamfund, Brandt, Grundrids, s. 6; Brandt /, s. 11. Brandt I, s. 5. Anne-Lise Seip, s. 24 f. och 34 ff. Anne-LiseSeip, s. 185. Aschehoug /, s. 3. Se Anne-Lise Seip, s. 34. Aubert, Udsigt, s. 1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=