423 hvilke der frembyder sig den Mulighed, at Fortzelleren kan have gjort sig skyldig i Fejltagelser og Urigtigheder ved Gjengivelsen». Man fick dock nöja sig med »Beretninger om Lovgivningen», i synnerhet då det var fråga om »de Tidsrum, i hvilke ingen skriftlig Affattelse af dem fandt Sted»."^^ Beträffande dessa berättelser »gjaslder det da selvf0lgelig om at anvende fornoden Kritik angaaende deres Trovxrdighed, som kan vasre storre eller mindre»; Matzen påpekade, att 1600-talets historiker »hyldede ... saalede en aldeles kritiklos Opfattelse af Fortidens Begivender»."*^ Regler för källkritiken kunde man enligt Matzen lära sig av Erslevs »Om Grundsastningerne for den historiske Kildekritik».'*‘^ Föreställningen om en kritisk inställning till de berättande källornas uppgifter omNordens äldsta historia raseras dock på ett ögonblick, då man tar del av Matzens avsnitt om de äldsta »H^erlove», dvs. de regler, som kungarna utfärdade för sitt krigsfolk. Saxo påstod, att kung Frode hade infört en ny härordning, och det var för Matzen »klart», att han måste ha haft »en gammel Overlevering for sig somGrundlag for sin Fremstilling». Saxo hänförde visserligen Frodes regering till tiden för Kristi födelse, men detta behövde man inte ta på allvar, då Saxo »som bekjendt er i den Grad uden al Tidsregning, at han end ikke anforer et eneste Aarstal i hele sit store Vasrk». Omman däremot frågade, när sådana härordningar »naturlig kunne tankes tilblive», var svaret vikingatiden, och därmed var både Frode och hans lag daterade. Dateringen kunde ytterligare preciseras: då vikingarna först vid mitten av 800-talet hade börjat övervintra på de erövrade områdena i fasta läger bland en fientlig befolkning, »maatte der naturlig gjore sig en sta^rk Trang gj^ldende til Uddannelse af en militxr Lovgivning, i Sarrdeleshed varrgende Freden indadtil og Sikkerheden udadtil». Då den av Saxo nämnda hären inte speciellt knöts an till Danmark, kunde hären »da meget vel tenkes at betegne Vikingehxren i fremmed Land», och då många av lagens stadganden endast blev förklarliga i en sådan situation, »vil der ikke va^re Nogetsomhelst i Vejen for at gaa ud fra», att reglerna givits just för ett sådant fall. A andra sidan var det också möjigt, att Saxo »med sin levende Sands for at samle retshistoriske Levninger kan have fundet Lovregler i Overleveringen, som han saa selv har bragt i Förbindelse med Frodes Hasrlov ...».5° Matzen behandlade också innehållet i Frodes lag. Saxos uppgift om en regel gällande delningen av krigsbytet »passer godt til en Vikingehzer». Andra stadganden jämfördes med reglerna i Ragnar Lodbroks lagar. Matzen påpekade, »at en egentlig systematisk Sammenhasng ikke findes i Frodes Love, og vi kunne heller ikke vente at finde den der, da den ligesaalidt haves i senere Matzen, Indledning, s. s. 23 f. “*** Matzen, Indledning, s. s. 25. Se även Stevnsborg, s. 62 f. Matzen, Indledning, s. s. 26. Matzen, Indledning, s. 68 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=