413 sedliga natur») eller socialt-historisk, grundad på människans sociala drifter — staten var i detta fall »en naturnödvändighet - resultatet af en ofri social utvecklingsprocess». Organismteorierna betraktade staten som »ett själfständigt individuum, hvari människorna ingå såsom lemmar, men som har sitt från dessas särskilda ändamål». Den naturvetenskapliga teorin byggde på »en kvasinaturvetenskaplig grund» och betraktade staten som »en slags lefvande fysisk organism» med människorna som organ på samma sätt som den mänskliga kroppen hade olika organ. Personlighetsteorin ansåg staten vara »en själfständig person med egen vilja och med människorna som organ för denna vilja: ’organ’ tages sålunda här i en slags öfverflyttad bemärkelse». Båda organismteorierna utmynnade »konsekvent i ett biologiskt eller metafysiskt betraktande af allt mänskligt och samhälleligt lif såsomett systematiskt helt». Avtalsteorin var den gamla läran omsamhällsfördraget, och maktteorierna omfattade bl.a. den patriarkaliska teorin och materialistiska teorier inklusive den socialistiska uppfattningen, vars grundfel var »det likhetstecken, som den sätter mellan allmänt väl och flertalets eller massans väl, och mellan allmänt väl och statens ändamål». Reuterskiöld undvek vid framställningen av de olika teorierna att själv ta ställning för någon av dessa, men han talade senare omstaten som »en faktisk, social nödvändighet», och det utförliga dryftandet av statens ändamål utmynnade i påståendet, att »maktreglering af den sociala maktstriden» var statens främsta ändamål.Uppfattningen av staten som en juridisk person, hörnstenen i den statsrättsliga positivismen och enligt Gerber själva förutsättningen för en juridisk konstruktion av statsrätten, avfärdades tillsammans med uppfattningen av staten som en organism, sombiologisk och metafysisk, en i och för sig träffande karakteristik av vissa drag i den konstruktiva riktningen. Reuterskiöld skall ha betygat sin tacksamhetsskuld till Labands statsrätt,^ men i hans litteraturförteckningar över statsrättslig litteratur kan man hitta arbeten av Georg Jellinek, dennes anhängare G. Seidler och Anton Menger, däremot varken Gerber eller Laband; någonting somockså kan förklaras med att de sistnämnda inte intresserade sig för den allmänna statsrätten.^ Någon Reuterskiöld, s. 28 ff. Reuterskiöld, s. 32. Reuterskiöld dryftade även, s. 34 f., omstatens maktreglering skulle vara endast formell, då staten blev rättsstat i inskränkt mening, eller omstaten också skulle »materiellt söka åstadkomma en maktutjämning, då den blir kulturstat». Trots att författarens sympatier låg på rättsstatens sida, och han varnade för teorin omvälfärdsstaten, som i sina konsekvenser ledde till »en fullständig polisstat» antingen i formav »en auktoritetsstat med själfhärskarmakt» eller i form av »en socialistisk arbetarstat», så ansåg han dock, att på grund av kulturutvecklingen »en blott negativ reglering genom ren rättsbildning och rättsbestämning» inte längre var möjlig och att »maktspänningens efter hand allt mera komplicerade natur» lade grunden till kulturstatens mera omfattande verksamhet. Jägerskiöld, Professuren, s. 154. Se Reuterskiöld, s. 27 och 44. 110
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=