412 Statsmakten kunde begränsa sin egen maktutövning genom egna rättsbestämmelser, somdock statsmakten själv också kunde upphäva. Blomberg avfärdade inte heller frågan om statens ändamål. Han konstaterade, att åsikterna omstatens ändamål hade varierat under tidernas lopp och att enighet endast hade »rådt därom, att detta ändamål måste vara sedligt förnuftigt, fortbestående och realiserbart». Blomberg kunde inte godkänna den »under reaktionen mot absolutismen» uppkomna åsikten, »att statens enda mål och uppgift skulle vara att realisera rättsordningen, förverkliga rätten», eftersom »staten principiellt är till för att möjliggöra och främja individernas ordnade och lyckosamma samlif ...». Man kunde därför anse, »att statens ändamål är och måste vara att skydda folkmedlemmarne mot alla de angrepp, somutifrån kunna hota dem i deras samhällslif, samt att öfver hufvud främja folkets och dess medlemmars rätt, välfärd och förkofran». Genomfullföljandet av sitt ändamål, »skyddande af statens egen ställning samt rättens realiserande och främjande af andlig och materiell kultur inomstaten, förverkligar staten också villkorenför folknaturens utveckling och fulländning». Om Blomberg i sina tidigare arbeten känt dragning till den statsrättsliga positivismen, finns föga av detta kvar i inledningen till statsrättsföreläsningarna, där grundlinjen är helt eklektisk. Allmän och positiv statsrätt, boströmska vändningar (se II 4.9.), etik och rättsvetenskap samt ett både organiskt och personrättsligt statsbegrepp bildar en inte alltid helt övertygande helhet. Blombergs efterträdare somprofessor i statsrätt i Uppsala Carl Axel Reuterskiöld, somredan på 1890-talet bl.a. skrivit »Omstater och internationella rättssubjekt», behandlade i sin rättsencyklopedi »Grunddragen af den allmänna rätts- och samhällsläran» (1908-1912; ovan II 4.2.) även den allmänna statsrättens centrala problem. Reuterskiöld definierade en stat »i modern mening» som»det till politiskt samhälle med egen härskarmakt territoriellt organiserade folket».Statens grund var »det sociala behofvet af yttre maktreglering». »Formalgrunden till staten somkonkret företeelse» var alltid »den menskliga viljan, ehuru hvarken såsom folkvilja eller såsom privat individualvilja, utan såsomsjälfgjord organvilja». Då det gällde realgrunden till staten var däremot meningarna enligt Reuterskiöld synnerligen delade. Författaren delade upp teorierna om denna fråga i fyra huvudgrupper, »nödvändighetsteorierna, organismteorierna, aftalsteorierna och maktteorierna». Nödvändighetsteorierna betraktade staten såsom »en för förverkligandet af vissa människans egna ändamål nödvändig företeelse», nödvändigheten kunde vara religiös (»Guds vilja»), etisk (»människans Blomberg, s. 6 f. Blomberg, s. 10 f. Reuterskiöld, s. 21. Reuterskiöld, s. 27 f. 104 105 107 104 105
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=