410 Man kunde anta, att även den svenska statsrätten efter år 1870 skulle ha varit präglad av den boströmska idealismen. Det har dock ibland ansetts, att Herman Rydin genomsitt arbete omriksdagen importerat Gerbers och Labands lära i Sverige, bl.a. genom att ta upp läran om statens suveränitet och all offentlig myndighet »utstrålande från regenten, såsomstatens representant, en personifikation af statens enhet».Redan i de inledande avsnitten ingick dock historiska utredningar, och Rydin redogjorde också för den allmänna statsrättens grunder.^6 Också i doktorsavhandlingar kan man hitta tecken på den nya riktningens inflytande: Gabriel Thulin behandlade redan i det inledande avsnittet i sin undersökning om kungens ekonomiska lagstiftning Labands lära om lag i formell och i materiell mening.^^ I den första delen av Hugo Blombergs »Om svenskt statsborgarskap» är redan den första litteraturnoten ett uttryck för den statsrättsliga positivismens inflytande. Noten upptar tolv tyska, ett engelskt och ett franskt arbete, och den icke-alfabetiska förteckningen över de tyska arbetena inleds av Gerbers och Labands statsrättsframställningar.^^ I inledningen till Blombergs »Svensk statsrätt» (1904—1906) är Gerbers och Labands betydelse inte längre lika framträdande, även om de fortfarande förekommer i litteraturförteckningen tillsammans med bl.a. Bluntschlis »Lehre vom modernen Staat» (1875-1876), Bornhaks »Allgemeine Staatslehre» (1906), Gareis’ »Allgemeines Staatsrecht» (1883) och Jellineks »Allgemeine Staatslehre» (1900).^^ Litteratururvalet visar att Blomberg, trots att han hade studerat för Laband i Strassburg,*°° ingalunda tog avstånd från den allmänna statsrätten. Statsrätten kunde enligt Blomberg indelas i allmän och i positiv statsrätt, vilken alltid både förutsatte och utgick från en bestämd stat. Man kunde tala både omen äldre allmän statsrätt i betydelsen hur staten borde vara organiserad; denna »rationella statsrätt» hade »i det stora hela numera förlorat sin betydelse», och om »en ny allmän statsrätt (statslära)», som utvecklats under senare tider och som »vunnit en ständigt växande betydelse somjämförande rättsvetenskap». Denna nya statsrätt hämtade »sitt material från alla eller de viktigaste så väl historiskt gifna som ännu bestående författningar» och försökte att »med ledning af detta material uppvisa statsidéens utveckling och inverkan i folkens och staternas historia, att sammanfatta de rättsregler rörande offentliga rättsföreteelser, som... gällt eller gälla i alla eller åtminstone många stater» och att jämföra »de afvikande eller stridiga statsrättsliga grundsatser, som faktiskt vunnit tillämpning». Den nya Jyränki, s. 271; Rydin /, s. 3. Rydin I, s. 6—25, 56 f. Thulin, s. 1. Blomberg, Statsborgarskap, s. 1 not 1. Blomberg, s. 41. Av nordisk litteratur kan man nämna Hermansons »OmFinlands ständer» och en artikel av Morgenstierne, »Stater og Statsforbindelser» i TfR 1896. SeJägerskiöld, Professuren, s. 154. 100
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=