408 person saknas.®"^ Aschehougs norska statsrätt var förutom den danska statsrättslitteraturen en central källa för Matzen,^^ han använde sig av samma tyska författare somAschehoug, nämligen von Mohl och Rönne. Matzen var en varmanhängare av kungens personliga maktutövning och Estrup-regimen, men han anklagade sina tyska kolleger (och utan namns nämnande Goos) för att dessa inte hade tilldelat den valda folkförsamlingen en plats vid sidan av kungen »som suversen Medindehaver af den politiske Statsmagt», vilket byggde på en felaktig uppfattning av denna församling »som en Reprassentation for Statsborgerne, der skal vasrne disses Rettigheder overfor Statsmagten, ikke somen Bestanddel af denne selv»; den danska Grundlovens § 2 jämställde dock kung och riksdag som innehavare av statsmakten.^^ Matzens överraskande ställningstagande kan förklaras just med Grundlovens klara bestämmelse om riksdagens betydelse, men också med att han talade om hela ’riksdagen’, i vilken också ingick det sedan år 1866 konsekvent hojresinnade landstinget, som var regeringens bästa stöd. Carl Goos behandlade i sin artikel »Den möderne stat» (1881) i korthet också statsrättsdoktrinens utveckling. Vid sidan av det obligatoriska fördömandet av den gamla läran omsamhällsfördraget tog Goos också avstånd från nyare tyska personlighetsteorier utan att gå in på meningsskiljaktigheterna i doktrinen.®^ Enligt Goos var det felaktigt att utesluta statens materiella och andliga kulturverksamhet, »statens administrative virksomhed», denna hade »sin selvstasndige plads i bestemmelsen af statsopgaven».^^ Det var inte heller riktigt, att anse läran om »et friheds-område, fra hvilket staten skal holde sig borte» som »en koncession, som strider mod principet».^^ Slutligen saknade »[d]en hele forestilling om samfundet som en fra individerne forskellig, selvstasndig personlighed ... al faktisk realitet».Tydligare kunde man knappast förneka det centrala i den statsrättsliga positivismens metod. Knud Berlins doktorsavhandling om upplösningsrätten av folkrepresentationen (1909) behandlade ett i Danmark synnerligen politiskt brännbart ämne. Det kunde därför ha varit frestande att i den statsrättsliga positivismens anda klä politiska ställningstaganden i en skenbart värderingsfri politisk klädnad. Tamm, Retsvidenskaben, s. 226 f., talar omatt Labands produktion med tanke på dennes berömmelse inte kunde ha varit obekant för Matzen och att man kan finna likheter i de båda statsrättslärdas framställningar, men å andra sidan också om, att Matzen inte accepterade den konstruktiva metoden och att det fanns avgörande olikheter i Labands och Matzens argumentation. Se t.ex. Matzen /, s. 16 och s. 17 not 2. Matzen I, s. 19; se även s. 16 och Matzen II, s. 2. Matzens åsikt, som var helt i linje med hojres politik, har noterats både av Dahl, s. 215, och Tamm, Retsvidenskaben, s. 22; se även Troels G. Jorgensen, s. 69. Goos, Stat, s. 15 ff. Goos, Stat, s. 14. Goos, Stat, s. 19. Goos, Stat, s. 20. 84 86
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=