407 individen hade också »retskrav paa positive ydelser fra statens side» — så var t.ex. i den moderna staten »retsbeskyttelsen ikke en vilkaarlig naadesakt» - samt dessutom»en subjektiv ret til at utove en aktiv statsfunktion».^^ Första delen av Henning Matzens »Den danske Statsforfatningsret» började med en ovanligt omfattande inledning (s. 1—30), i vilken författaren tog ställning till hela statsrättens, statsförfattningsrättens och det politiska samfundets begrepp. Det sistnämnda begreppet definierades: »Ved et politisk Samfund i Modsa:tning til et privat förstaas overhovedet et saadant, i hvilket der fra flere eller fa:rre Medlemmers Side udoves en Myndighed i hele Samfundets, altsaa ogsaa i alle de ovrige Samfundsmedlemmernes Anliggender, hvilken Myndighed ikke kan stöttes paa nogen privatretlig Adkomst som Samtykke eller Varrgemaal, men derimod skyldes Nodvendigheden af et Samfundsherredomme ...».^° Enligt Matzen indelades statsrätten i allmän och positiv statsrätt. Den danska statsrättens föremål var »den danske Stats Ordning, eller det danske Folks Ordning i et selvstasndigt, herskende Samfund», och statsrättsvetenskapens »Opgave er Fremstillingen af den paagja;ldende Ordning».^' Författningsrätten var en del av statsrätten, och dess mittpunkt var given »ved selve Statens Begreb, for saa vidt som derved förstaas det som en Magt til Retsideens Realisation indenfor dets Myndighedsomraade ordnede Folk». Det väsentliga i statsbegreppet var »Begrebet: Statsmagt, og til dette centrale Begreb bliver altsaa hvert enkelt TEmne, der behandles i Statsforfatningsretten, at stille i Forhold».^^ Matzen tog också ställning till frågan om statsmaktens ’omnipotens’, dvs. om det fanns några rättsliga gränser för den, och han besvarade frågan i rättspositivismens anda med en hänvisning till grundlagen. Begränsningarna måste vara införda i grundlagen, och om sådana saknades, »maa Statsmagten virkelig siges at vasre retlig omnipotent». För dansk rätts del försäkrade Grundloven »dels visse Samfund, dels Individerne, som ere underkastede Statsmagten, Nydelsen af visse Retsgoder, uafh^engig af Statsmagten», och man kunde därför säga, att dessa bestämmelser »danne virkelige, retlige Indskrzenkninger i Statsmagtens Myndighedsomraade».^^ Den för bristande förmåga till begreppskonstruktion beskyllde Matzen (ovan II 2.4.3.2.) hade åtminstone inte i nämnvärd grad tagit intryck av den nya statsrättsliga riktningen i Tyskland; t.ex. definitionen av staten som en juridisk Hagerup, s. 226 f. Matzen I, s. 4. Matzen I, s. 3 f. Matzen /, s. 16 f. Matzen /, s. 19 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=