405 tingets funktioner i §§ 49 och 75 lät sig väl inpassas i Labands formella och materiella lagbegrepp. Morgenstiernes arbete innehåller dock också påståenden och bevisföringar, som svårligen låter sig förena med den statsrättsliga positivismen. Statsrätten indelades först i »den almindelige Statsret, der behandler de almindelige statsretlige Begreber og Kategorier og deres Udfoldelse i de civiliserede Staters Forfatninger» samt i »denpositive Statsret».^° Rättssystematiken var en ändamålsenlighetsfråga, och den behövdes främst för att ge »den fornodne Klarhed og Oversigt over det hele Stof».^^ Det bör i synnerhet framhållas, att Morgenstierne inte utnyttjade metoden att reducera politiska meningsskiljaktigheter till juridiska, logiska frågeställningar. Den starkt konservative, t.o.m. som reaktionär betecknade Morgenstierne^^ hade hamnat i en försvarsställning efter år 1884, och han försökte förhindra eller snarare bromsa den frambrytande parlamentarismen med en blandning av statsvetenskapliga och historiska argument. Han indelade de politiska systemen i allmänhet i »Magtforeningens System» och »Maktfordelingens System». Inomdet formellt konstitutionella monarkiska systemet fanns det rumför bara en formav maktförening, nämligen »det parlamentariske Partistyre». Detta systemhade dock varit i stort sett obekant, åtminstone utanför England, år 1814, och Eidsvollgrunnlovens författare, som visserligen hämtade sina idéer från England, hade »lidet 0ie for denne Side af det engelske Statsliv», och han baserade grunnlovens systempå Montesquieus maktfördelningslära.^^ Med illa dold avsky medgav Morgenstierne, att delreformer redan hade gynnat »Storthingets Sammensietning fortrinsvis af professionelle Politikere og dets Udovelse af et stadigt Tryk paa Regjeringen, selv i Administrationens Detaljer». Han betraktade det dock fortfarande som en framtida fråga, huruvida man i Norge skulle gå över till maktföreningen, och ansåg, att man fortfarande »ihvertfald i den statsretlige Fremstilling» måste betrakta »Grundlovens Magtfordelingssystemsomretligt bestaaende og bygge Fremstillingen paa dette Fundament». Inte heller Hagerup ställde sig i »Retsencyclopasdi» (1906) helt på den statsrättsliga positivismens ståndpunkt. Enstaka uttryck för denna riktning är påståendena, att det var »et vassensmasrke for statssamfundet, at det er i besiddelse af en tvangs- eller herskermagt ... (statsmagt)», att staten var »en juriSe Morgenstiernc, s. 416 f. Morgenstieme, s. 2. Se även Morgenstiernes i huvudsak mycket positiva recension av G. Jellineks »Das Recht des modernen Staates. I. Allgemeine Staatslehre», TfR 1903, s. 190 ff. I sina otryckta föreläsningar i sociologi (1901—1902) betecknade Morgenstieme staten som »en Organisme»; Slagstad, s. 57. Se Morgenstieme, s. 4 f. 7-’ NBL 9, s. 521 (W. Keilhau). 73 Morgenstieme, s. 328 ff. 7‘’ Morgenstieme, s. 335. Detta ställningstagande framhålls även av Sandvik, s. 197; se även Jyränki, s. 309.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=