404 noterade Aschehougs förkärlek för engelska förebilder, och han konstaterade, att Aschehoug förblivit främmande för den tyskakonstruktiva riktningen.^' Av de tyska auktoriteterna kan man nämna von Mohl, till vilken Aschehoug hänvisade vid behandlingen av den äldre indelningen av lagarna i leges generates och leges speciales (»Love i uegentlig Forstand»).Aschehoug hänvisade också till Ludwig von Rönne, vars »Staatsrecht der Preufiischen Monarchie» (1856) har betecknats som»[das] Orakel der liberalen Mehrheit impreufiischen Abgeordnetenhaus während des Verfassungskonflikts».^^ Aschehoug följde dock med den statsrättsliga litteraturens utveckling, och i de senare delarna av verket hittar man strödda hänvisningar till Labands »Staatsrecht des deutschen Reiches» och ett enstaka omnämnande av Gerbers »Deutsches Privatrecht».^"' Laband åberopas närmast i detaljfrågor. Det politiskt viktigaste problemet, då Aschehoug citerade Laband, gällde domstolarnas rätt att pröva lagars grundlagsenlighet: »Labandsiger, at det overveiende Flertal af Forfatterne erklsere sig for, at denne Ret tilkommer Domstolene. Selv udtaler han sig for den modsatte Mening.»^^ _ Omman vill betrakta Aschehougs framställning som ett stöd för det rådande systemet i Norge, så kan man med beaktande av författarens litteratururval konstatera, att också tysk statsrättslitteratur i liberalismens anda tydligen var tillräckligt konservativ för den norska ämbetsmannastatens behov. Bredo Morgenstiernes »Lasrebog i Den norske Statsforfatningsret» (1900) innehåller visserligen ingen trosbekännelse till den statsrättsliga positivismen, men bokens innehåll och vissa uttalandenvisar, att författaren bekantat sig med riktningen och tillägnat sig åtminstone en del av dess tankar. Redan verkets disposition (ovan II 3.7.) visar, att Morgenstierne avgränsade statsrätten på samma sätt som Gerber, Även definitionen av staten sompolitiskt samfund är förenlig med den statsrättsliga positivismen: »Ved politisk Samfund forstaaes Organisationen af en territorialt begrasnset Kreds af Personer til et Retssubjekt, der har saglig ubegr^enset Virkekreds og er udstyret med Tvangsmyndighed ligeoverfor Samfundets Medlemmer.»^^ »Statsviljen» är ett centralt begrepp i framställningen.Morgenstierne invände mot Bluntschlis indelning av statens viljeyttringar, att denna kunde ha »sin Betydning for Statsl^ren», men att den var »statsretlig irrelevant».Eidsvollgrunnlovens stadganden omstorHagerup, TfR 1909, s. 6. Aschehoug II, 2, s. 22 not 2. Aschehoug II, 2, s. 8 not 3. Om Rönne, se Stolleis, s. 300 ff. Se t.ex. Aschehoug II, 2, s. 276 not 1, 326 not 1 och 340 not 1; 11,3, s. 81 not 3, 303 not 1 och 327 not 3; se även II, J, s. 31 not 1 (Gerber; omfideikommiss i Tyskland). Aschehoug II, 3, s. 327 not 4. Morgenstierne, s. 1 not 1. Se t.ex. Morgenstierne, s. 3. Morgenstierne, s. 414 not 2. Bluntschlis allmänna statsrätt kännetecknas enligt Sto//ezs (s. 431 ff., Allgemeine Staatslehre, s. 16) av en moderat, icke-revolutionär liberalism, medan det naturrättsliga draget består av en eklektisk och obestämd metafysik. 68
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=