401 Först Robert Hermanson, somhade studerat för Laband i Strassburg, introducerade genomsin utförliga artikel »Omjuridisk konstruktion i statsrätten» (1878-1879) Gerbers och Labands statsrättsliga positivismi Finland, för övrigt i samma årgång av JFT, som innehöll Mechelins hyllning till den nyligen avlidne von Mohl, en av Gerbers mest prominenta motståndare. Det är inte här skäl att referera Hermansons omfattande framställning i den mån den endast upprepar Gerbers och Labands ovan framförda tankar, utan jag koncentrerar mig på ett par frågor, i vilka Hermanson kom med reservationer eller egna reflexioner och tolkningar rörande de tyska rättslärdas åsikter. Då det gällde statens natur somen juridisk person fanns det enligt Hermanson inte någon skillnad mellan Gerbers och Labands uppfattningar. Hermanson påpekade, att även andra statsrättslärda hade hyst en liknande uppfattning, men att Gerber och Laband använde begreppet ’juridisk person’ för att ge »grund och gestalt åt den juridiska konstruktionen av statens rätt» och att de därigenomstod i motsats till den allmänt hyllade »s.k. organiska statsteorin».'^^ Statsmaktens ’allmänna karaktär’ och statens ändamål var ett större problem för Hermanson. Utgångspunkten var klar, dvs. »undersökningen af statens natur och väsende är en uppgift icke för juridiken utan för den filosofiska etiken, hvars resultat den förra har att såsom sin förutsättning upptaga».'^® Då det gällde frågan omstatens ändamål, refererade Hermanson von Mohls kritik mot Gerber för att denne inte hade försökt bestämma statsändamålet, samtidigt som han medgav, att »Gerbers framställning härutinnan [är] behäftad med en tvetydighet ...». Hermanson accepterade med en viss motsträvighet Gerbers inställning till statsändamålet: »Hvilket detta ändamål är kommer ej rättsvetenskapen vid; hvarje folk har i sin lagstiftning uttalat sig omdetta statsändamål; hvad somför rättsvetenskapen är af vigt är, att ett sådant finnes och att statsmakten således är till sitt begrepp och väsende begränsad.»“^^ Hermanson var i betydligt högre grad än Gerber intresserad av statsmaktens rättsliga begränsning. Han tolkade vissa av Gerbers yttranden så, att statsändamålet utgjorde ramen för statspersonlighetens både vilja och viljemakt: »... det finns ingen statsvilja på ett annat område än det, på hvilket statliga organ enligt positiv rätt kunna handla. Uppträda de handlande utöfver detta område, eller sker deras handling till innehåll eller formej enl. lag, så är det icke statsviljan, som genomdemyttrar sig, utan deras egen enskilda.» Hermanson kunde emellertid med fog betvivla, om han hade tolkat Gerbers yttrande korrekt, och han sade sig »icke med visshet kunna påstå, det Gerber skulle i denna deduktion erkänna sin egen tankegång».^® Klami har påpekat, att Hermanson, JFT 1878—1879, s. 7 f. Om Hermansons åsikter, se även Klami, 84 ff. Hermanson, ]VT 1878—1879, s. 14. Hermanson, JFT 1878-1879, s. 17 f. Hermanson, ]VT 1878—1879, s. 19. 48 27
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=