400 4,3. Den statsrättsliga positivismen i nordisk statsrätt Leo Mechelin, somår 1873 meriterade sig för professuren i statsrätt efter Johan Wilhelm Rosenborg med avhandlingen »Om statsförbund och statsunioner, I», tydde sig ännu till den äldre tyska litteraturen, och inget tyder på att författaren skulle ha bekantat sig med Gerbers arbeten och den statsrättsliga positivismen. Av de i avhandlingens inledning nämnda auktoriteterna kan framhållas Bluntschli, Kliiber, Heffter och H. A. Zacharias förutomnågra franska och engelska författare."*' Mechelin påpekade, att hans tema förutsatte »läran omstaten», men det fanns ingen allmänt godkänd definition av statsbegreppet, somvarje filosofiskt systemhade sin egen bestämning av. En skiljaktighet hade även uppstått därigenom, »att en del velat i begreppsbestämningen hafva uttryckt endast hvad staten är, dess inneboende väsende, andra deremot förnämligast, för hvilket ändamål staten är till, hvilka uppgifter han har att lösa». Mechelin framhöll, att han inte ville behandla sitt ämne med anslutning till något visst filosofiskt system: »Denna undersökning skall inte förfara spekulativt, utan framförallt söka med objektivitet utreda hvad positiva rättsförhållanden innebära.» Den »juridiska undersökningen af en speciel statsrättslig fråga» fick inte vara bunden av ett statsfilosofiskt system, »alltid bör metoden här vara lagtolkningens».Mechelin fortsatte med att konstatera, att den »statsrättsliga monografien på det positiva rättsområdet har ... endast sjelfva statsförfattningen till förutsättning och kriterium», men att den inte inskränkte sig till »att blott tolka och belysa författningstexten, utan derutöfver vill härleda och framställa allmänna rättsnormer», vilket skedde »genomjemförelse mellan bestående rättsförhållanden, genomatt ådagalägga det gemensamma, öfverensstämmande och väsendtliga i dessa».Man kan säga, att Mechelin med dessa uttalanden framförde den konstruktiva riktningens vetenskapsideal. Mechelin framstår dock inte som en anhängare av den statsvetenskapliga positivismen. Korrektivet mot spekulativ konstruktionvar metoden att »med rådfrågande afden historiska utvecklingen (kurs. här) analysera de gällande lagbestämningarna».'*'* I enlighet med Holzendorffs uttalande ansåg han statsbegreppets fastställande vara en uppgift för historiens filosofi, och nöjde sig själv med »blott en anatomisk beskrifning af yttre kännetecken, i hvilken statens egenskap aflefvande organism(kurs. här) alldeles icke framträder»."*5 Följande den liberala traditionen ansåg Mechelin, att staten var en rättsstat och att den absoluta suveräniteten var med »nutidens rättsståndpunkt» oförenlig.'*^ Redan på grund av Mechelins tema var en jämförande metod naturlig i framställningen. ■” Mechelin, s. 5 not 1 och s. 13 not 1. Se även Klami, Oikeustaistelijat, s. 119. Mechelin, s. 2 f. Mechelin, s. 4. Mechelin, s. 3. ■*5 Mechelin, s. 5 not 1. Mechelin, s. 10 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=