394 Den konstruktiva riktningens föreställning om allmänna, oföränderliga begrepp i den unge Jherings tappning är här lätt igenkännbar; också Laband pendlade i sin jämförelse mellan rationalism och ’naturvetenskaplig’ kvasiempiri. — Då det gällde avgränsningen av statsrätten, avvek dock Laband från Gerber. Laband talade nämligen omdet oupplösliga sambandet mellan statsrätten och övriga rättsvetenskapens områden, i synnerhet straffrätten. Väsentliga delar av den nya statsrätten fanns i strafflagen, och detta statsrättsliga material krävde en ingående uppmärksamhet, då det tidigare hade negligerats av både de statsrättslärda och kriminalisterna.*^ En framställning av den offentliga rätten i privaträttsliga kategorier var ingenting nytt, och den konstitutionella statsrätten i början av 1800-talet hade uppstått även som en reaktion mot den av bl.a. Karl Ludwig von Haller företrädda privaträttsliga, patriarkaliska statsuppfattningen med fursten som den kloke och välvillige fadern och undersåtarna somminderåriga barn.'^ Även för den konservative Gerber kunde därför återgången till en ’privaträttslig’ statsrätt vara, omockså politiskt acceptabel, så dock vetenskapligt tvivelaktig. Man har också i forskningslitteraturen framhållit Gerbers tvivel på privaträttens tillämplighet eller helt förnekat, att han skulle ha överfört privaträttsliga begrepp på statsrätten. Även Laband ansåg en ’civilistisk’ behandling av statsrätten vara felaktig, om också enligt honom kritiken mot denna metod ofta i verkligheten var uttryck för en motvilja mot den juridiska statsrätten överhuvudtaget, som man åter ville ersätta med en filosofisk och politisk behandling av ämnet. Enligt Laband använde man sig egentligen inte av privaträttsliga begrepp inom statsrätten, utan av sådana begrepp, som först hade utvecklats inomprivaträttsvetenskapen. Dessa var dock i själva verket allmänna rättsbegrepp, vilka efter en rensning av de privaträttsliga särdragen kunde användas även inomstatsrätten. Begreppen hade först upptäckts inom privaträtten, som hade ett vetenskapligt försprång framför övriga rättsdiscipliner, och statsrättsvetenskapen behövde enligt Laband inte skygga för att lära sig av sin ’mognare syster’. Det av Gerber och Laband främst använda privaträttsliga begreppet var ’juridisk person’, som av demtogs i bruk för att förklara statens natur. Gerber hade i sin ungdomi likhet med den allmänna uppfattningen under förra delen av 1800-talet ansett, att staten endast i sin egenskap av fiskus kunde betraktas som en juridisk person.'^ Ännu i statsrättsframställningens andra upplaga (1869) kan man ana en viss tvekan hos Gerber. Han påstod nu, att staten enligt >2 Laband, s. VII. Stolleis, s. 333; se även Bjöme, s. 104 f. Stolleis, s. 333; von Oertzen, s. 197 f.; Gerber hänvisade själv, t.ex. Grundziige, s. 2 not 2, till problemet med privaträttsliga begrepp i statsrätten. 15 Laband, s. VII f. 15 Se Stolleis, s. 333.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=