392 utrymme på det, somGerber senare föraktfullt skulle avfärda som ’förspelet i den filosofiska himlen’.I t.ex. Aretins av Rotteck fortsatta »Staatsrecht der constitutionellen Monarchie» inleds framställningen av en indelning av staterna utgående från statsändamålet i ’folkliga’ {volksthumliche) och ’undantagsstater’ {Ansnahms-Staaten), varpå följer en jämförelse mellan olika statsformer.^ Någon egentlig skillnad mellan statsrätt och statslära hade ännu inte uppstått. Karl Friedrich von Gerber och Paul Laband har betecknats somgrundarna av den statsrättsliga positivismen, som komatt påverkas dels av att båda hade börjat sin karriär inomprivaträttsforskningen, dels av att båda till sin politiska inställning var utpräglat konservativa. Gerber hade redan tidigare överfört den konstruktiva riktningen på den tyska privaträtten (se ovan 1.1.), då han på 1860-talet ställde kravet på en liknande vetenskaplig stringens också inomden offentliga rätten. Laband, somkan betraktas somGerbers elev, var i början av sin karriär främst intresserad av handelsrätten, men den politiska konflikten i Preussen omlantdagens rätt till medbestämmande över budgeten fick honom att i en monografi år 1870 ställa upp sin berömda lära omskillnaden mellan lag i formell och i materiell betydelse.** Som karakteristiska drag för den statsrättsliga positivismen har man brukat ange avgränsandet av juridiken från både politiken, filosofin, historien och samhällsvetenskaperna, överförandet av privaträttens begrepp och metod på statsrätten samt betraktandet av själva staten somen juridisk person, ett rättssubjekt i stället för den tidigare konstitutionella statsrättens organismtänkande.5 I sitt år 1865 skrivna förord till »Grundziige eines Systems des deutschen Staatsrechts» framställde sig Gerber som en företrädare för en helt ny vetenskaplighet inomstatsrättsforskningen, och han påstod, att det utan tvivel fanns ett behov för en skarpare och mera konkret specificering av de dogmatiska grundbegreppen. Gerber klandrade sina föregångare för att dessa inte hade betraktat begreppen i de tyska delstaternas moderna konstitutioner som juridiska, utan somstatsfilosofiska och politiska fenomen, som omrätten i de nya konstitutionerna ’skulle vara en sista frukt av den gamla riksterritorialrätten’.^ Först genomuppställandet av ett systemkunde den tyska statsrätten erhålla en vetenskaplig självständighet och en grundval för ’en säker juridisk deduktion’ - det bör märkas att Gerber skrev sitt förord vid en tidpunkt, då ’den tyska statsrätten’ hade en lika tvivelaktig giltighet som’den tyska privaträtten’. Gerber sade sig syfta till en knapp framställningav ett dogmatiskt systemutan när- - Gerber, Grundziige, s. 231; se även Stolleis, s. 334. ^ V. Aretin - Rotteck, s. 1 ff. ■* Se närmare t.ex. Stolleis, s. 341 f.; Kleinheyer — Schroder, s. 239. 5 Se t.ex. von Oertzen, s. 194 ff.; Grimm, s. 482 ff. ^ Gerber, Grundziige, s. VII.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=